Tack för ditt svar och ursäkta om jag blev lite ettrig. Vi får se hur dagslurarna fungerar idag, nu på fm fungerade det fint och jag fick väcka honom.

Natten var fantastisk. Vi lade honom 19:30 sedan gnölade han några gånger utan att vi gjorde något. Kring 21:30 fick vi ramsa en gång sedan var det tyst, tyst till 06:30 då jag ramsade en gång, tyst till 06:58 då storebror började tjata igång ordentligt varför vi gick in och gjorde morgen. Helt suveränt!!

Jag fattar inte att bvc inte rekommenderar detta sätt att få sitt barn och sova. Det är väl det där magläget och även buffningen som fått ett oförtjänt dåligt rykte. Barnen gillar ju det!! Vi är flera vänner som gjort detta och alla med samma fantastiska resultat. En pappa säger att det är det bästa de gjort och jag är starkt benägen på att skriva under. Lilleman har alltid varit en godmodig och snäll bebis men att nu uppleva hur han dagtid håller på och pysslar runt själv långa stunder och är så nöjd och glad i princip hela tiden utan napp och allt är helt otroligt.

Vad roligt att läsa ditt inlägg. Visst är det härligt när man känner att man kan hjälpa sitt lilla barn att sova lugnt och sammanhängaden. Fortsätt på samma fina spår så är ni snart i mål.

hälsningar
Ida

låter ju super!

Hej igen

Kommer med ett nytt litet inlägg här nu när det gått några veckor. allt funkar bra på det stora hela. en sak undrar jag och det är det här med skrik vid läggning och skrik vid uppvak och dagslurar. Ibland när man läser vissa inlägg och i boken så får man intrycket av att för vissa så börjar barnet verkligen längta till sängen och sitta lugnt kvar tills de blir hämtade. Vår lilleman kan dock fortfarande skrika en del vid läggning på kväll och inte minst på dagen. Det går ganska fort över och jag buffar och solfjädrar i princip aldrig utan bara ramsar. Ska det fortsätta vara så eller har vi gjort något fel. Tycker vi följer schema och tider till punkt och pricka.

/Ulrika

Hej!

Ska det vara så? Well, ska och ska. Vi vill ju att älsklingarna ska älska att gå och lägga sig men för en del tar det där TID. Det går över. Det har det gjort för oss även om det i perioder kommer tebax. Det brukar knorras här i samband med att älsklingens värld är i gungning. Vid 8-mån ångesten, vid förtrotsen och mer kommer väl...

Men det är i sin ordning. Barn är olika och vi föräldrar är olika. En del har en bergfast Attityd av Självklarhet och en del som jag har bra dagar och dåliga dagar. Men till Rom kommer man till sist. Tack och lov eftersom den lilla bara väntar på att få ha en föräldar i total balans. Förstås.

Keep going! /Luvisen

PS. Man kan alltid försöka fixa detta lilla problem med lite extra skojsig lek i sängen när liten är vaken. Bara så att den lille övertygas om att sängen är ju bara världens bästa ställe! DS.

Hej

Jag fortsätter på denna tråden fast det nu gått över ett år sedan sist och lilleman är mycket större, 1,5 år. Vi har haft ett jättebra år sömnmässigt överlagt förutom enstaka nätter här och där som varit sämre.

Han har ju som 1,5 åring förändrats ganska mycket och han ör väldigt på gång med prat och har fått ett stort intresse för böcker. Det har dock ställt detta med läggning på sin spets. Han har sedan en tid tillbaka fått vara med vid läggningsproceduren med storebror 4,5 och vi börjar med att läsa lillemans pekböcke. Sedan har vi gått i och lagt honom i hans rum och så har han somnat där på vanligt sätt. På senare tid med större och större protester som följd, dvs han är inte alls nöjd att överge den mysiga lässtunden i storebrors säng och ligga själv. Det här med att ramsa en 1,5 åring är också helt annorlunda än en halvårs bebis. Han protesterar ju mycket hårdare och argare och jag gillar inte riktgit metoden längre. Storebror efterfrågar också mer sällskap och vill ha lillebror hos sig och börjar nu även han gråta när han hör lillebror gråta.. Vi har nu försökt två nätter med att ha dem i samma rum men det har inte fungerat bra. Summa sumarum jag känner att jag förlorat kommandot och skulle behöva lite vägledning hur jag ska hantera den nya situationen.

Kram u

Hej!

Jag hoppar in här och försöker ge svar utifrån bästa förmåga.

Du skriver att du inte gillar metoden längre- då fungerar inte SHN heller. Trots allt så är inte SHN en metod utan en hel filosofi kring barnet och dess sömn. Men om det bara var ett uttryck för frustration så tycker jag att ni nog bara kommit av banan och att det inte är några som helst problem att komma upp på den igen.

Efter läsningen så skall ni alla skratta så ni kiknar, hur har ni det med skrattet till godnattet?

Förtrotsen? Är det något som ni är medvetna om? Liten börjar att bli stor, och frågar nu på ett mer ihärdigt sätt om det är samma som fortfarande gäller. Läs gärna under favoriterna här- finns mycket nyttigt att läsa. Ni måste visa att allt är precis som vanligt fast det stormar lite grann kring gossen.

Tills allt hade lagt sig så hade jag separerat syskonen- storebrodern kan ni ju faktiskt förklara för ( och i lek) att lillebror måste få sova i lugn och ro för sedan flytta in med brorsan. Sicket party det kan bli tänker jag- ihopflyttningsparty som storebror kan planera

Sedan hade jag tagit lillbrorsan i eget rum ( ni har väl spjälsäng till gossen antar jag?) och sett hans "kraftuttryck" som frågor istället, fast i påståendets form. Hänger du med hur jag menar? Ramsan är den som gäller, den har ni alla i er, så den skall användas.

Här är alltså bara lite tankar från mig. Ett bollplank helt enkelt. Här blir snart påfyllt med andra kloka människor som har klokskaper att dela med sig.

LilloppansMamma