Jag började med "nya" lilla a, och sen blev det blandat för att jeg själv slarvade. Det skapade dock ingen förvirring.
Men något som är viktig är att namn alltid skrivas med stor förbokstav.
Och att början på en mening har stor förbokstav, och punkt till slut. Ingen förklaring behövs, barnen listar själv ut att det är en regel. Men man måste vara konsekvent med just det, annars blir det förvirring.
Jag heter alltså alltid Hege, och aldrig hege.
Men jag heter mamma mitt i en mening, och Mamma i början på en mening.
