Hej alla kloka!
Det är en fråga som är stark för många. Jag har inte ifrågasatt vaccin förrän jag läste AWs senaste krönika. Ester har fått de tidigare sprutorna utan att reagera märkbart.
Vi skall vaccinera Ester, men vi väntar tills hon är två år. Jag blev rejält betänksam över de många kraftiga reaktioner många barn fått av vaccinet MPR vid 18 månaders ålder. Vad jag minns från när man själv var liten ville mamma och pappa att man skulle haft "barnsjukdomarna" före 5 års ålder, eftersom de inte drabbade så hårt när man var liten. Jag minns att jag gärna fick leka med grannars barn som hade dessa åkommor. Sedan var det så att jag inte fick alla, även att jag var nära de som smittade så hemskt. Bl a mässlingen.
Därför väntar vi tills Esters eget immunförsvar utvecklats färdigt vilket det tydligen gjort då hon är 2 år gammal. Eftersom hon inte går på dagis än utan träffar ett mycket begränsat antal barn känns detta som rätt beslut för oss.
Att hon skall vaccineras är ingen tvekan, men vi får hålla oss från att åka utomlands och vara extra vaksamma (som om man inte är det vanligt vis

) på de barn vi skall träffa. En extra fråga om ifall de är friska inför en träff kan vi stå ut med.
Däremot har man märkt att många föräldrar bokstavligen skiter i ifall ungarna deras är sjuka när de skall hälsa på eller ha kalas själva. Vi har vänt i dören ett par gånger - vem vill smittas av baciller i onödan? Min svägerska fick följade råd när hennes femårige son diagnostiserades med svinkoppor för två veckor sedan "På dagis får de hispan om de får reda på detta, så säg ingenting när ni lämnar honom i morgon."
Respekten för andra tycks minska mer och mer.
Men när svininfluensan kom på besök (MÅNGA gånger lindrigare än den vanliga årliga flunsan som numer är rutin att åka på för de flesta), då fick folk panik och det spritades både händer och näsor högt och lågt...
Något är snett i denna debatt. Ewa: jag hoppas att narkolepsin var övergående?
TACK för svaren alla goa!
