Jag har ensam vårdnad om sonen och pappan har träffat honom ca 2ggr i veckan hemma hos mig. Nu har han börjat ta hem honom ettpar timmar en gång i veckan, men det som skär i hjärtat är att sonen gråter och inte vill komma hem när han kommer tillbaka med honom. Varför gör han det?? Han vill bara ut tillbaka med pappa. Tilläggas bör att pappa har rävfarm och kossor så det finns säkert mycket roligt att titta på där, vet inte om det har nån betydelse eller vad det handlar om..
Men roligt är det ju inte när ens eget barn inte vill komma hem som ett-åring..

Nu tar du det lite personligt här, och det bör man inte göra Jag betvivlar starkt att lilla älsklingen "inte vill" komma hem, "vill" tillbaka till pappa osv - det känns han på tok för liten för. Det han inte ser finns inte.

Däremot gör han i ordning sin värld (de första tre åren) och därför är det väldigt bra om besöken hos pappa kan vara regelbundna i tid - till viss dag - och i varaktighet - till antal timmar. Och lite övergångsförvirring får man ändå räkna med av och till hos små ettåringar som "byter centrum" - de kan liksom bara ha ett i taget

Gör stor, glad apparat av återseendet - hugg barnet i famnen som om han vore världens finaste present till dig - oavsett om han gnölar och protesterar - och vinka sedan gemensamt hej då till pappa, med barnet i din famn. Hojta glatt "Hej då pappa, hej då! Vi ses när vi träffas!" eller något sådant lagom tramsigt, förtjust och ICKE tröstande.
'
Gå sedan på nästa hemma-välkända programpunkt med den lille.

tusen tack för svar..nu känns det genast bättre..skall försöka göra så nästa gång och se om det blir bättre..

Det hjälper inte även om jag gör stort kalas av återseendet!! Jag har försökt blanda bort honom med att ta emot honom utomhus också men inget hjälper. Varför skriker han direkt han kommer i min famn och ska hem igen?? Det är ju så frustrerande..

Hej

Ibland tänker jag så här:
Det är inte så att barn inte vill göra det som man ska göra (i det här fallet kommer hem igen), utan att dom inte vill avsluta det dom gjorde innan. (vara med pappa alltså) Om du förstår hur jag menar?

Hur förbereder pappan inför hämtandet?

Jag vet inte hur han förbereder eller vad de gör..han kommer och hämtar honom och sen kommer han tillbaks med honom.
Han far ju gärna med när han hämtas men inte andra vägen..

Hej!

Jag har inget bra att skriva bara att jag förstår att det måste vara jobbigt för dig. Kanske har han en period när han är pappig just nu. Hur har ni det mellan gångerna han träffar sin far? Känner du att ni hittar tillbaka till varandra. I så fall försök bevara det i ditt hjärta och se det andra som en parentes om det går. Hoppas det ger sig snart.

KRAM

Gråtandet går ju oftast över innan pappa ens har hunnit ut ur trapphuset men ändå... Lite svårt att tro att han skulle vara pappig eftersom ettåringen knappast förstår vem hans pappa är så lite som han har träffat honom, men kanske han vet det ändå...?
Annars är ju sonen en liten solstråle som pussas och gosar (när han har tid..)
Hoppas det slutar snart...

Men om gråtandet går så fort över och ni har det så bra emellan och han är så glad för övrigt hade jag bara tänkt (eller försökt tänka) att det tar lite tid för sonen att byta centrum som AW skriver i ett svar till dig ovan. Han förstår inte riktigt vad som händer och behöver lite tid på sig att anpassa sig till den nya situationen. Ta inte åt dig, du är hans mamma och han älskar dig och vill vara med dig. Klart det känns men jag hade bara försökt förhålla mig sakligt mot sonen och fortsatt som att allt var i sin ordning.

KRAM

Hej!

Hej då kan vara knepigt även om man inte är ensamförälder. Min gosse grät ju floder varje gg det var ett hej då på gg när han var i samma ålder som din älskling. Jag tycker du ska be om support fr pappsen där. Pappsen ska säga hej då GLATT och vinka och sedan GÅ omgående. Inte hänga kvar eller titta tröstande eller lova återseende mm. Det är som att rycka bort ett plåster. Och som du märker går det ju fort över bara man förhåller sig självklar i attityden.

Du kan hjälpa ditt barn vinka hej då, och din röst ska ju också vara GLAD: Hej hej pappsen! Vi ses! och sedermera gå till diskbänken för OJ! så mkt disk ni har att ta hand om!

Ta dig an det hela med värme och glädje. Det hjälper väldigt bra men inte på en gg. Älsklingen behöver ett par gg med samma hantering innan poletten trillar ner.

Värme!/Luvisen