
Nu tar du det lite personligt här, och det bör man inte göra

Jag betvivlar starkt att lilla älsklingen "inte vill" komma hem, "vill" tillbaka till pappa osv - det känns han på tok för liten för. Det han inte ser finns inte.
Däremot gör han i ordning sin värld (de första tre åren) och därför är det väldigt bra om besöken hos pappa kan vara regelbundna i tid - till viss dag - och i varaktighet - till antal timmar. Och lite övergångsförvirring får man ändå räkna med av och till hos små ettåringar som "byter centrum" - de kan liksom bara ha ett i taget
Gör stor, glad apparat av återseendet - hugg barnet i famnen som om han vore världens finaste present till dig - oavsett om han gnölar och protesterar - och vinka sedan gemensamt hej då till pappa, med barnet i din famn. Hojta glatt "Hej då pappa, hej då! Vi ses när vi träffas!" eller något sådant lagom tramsigt, förtjust och ICKE tröstande.
'
Gå sedan på nästa hemma-välkända programpunkt med den lille.
