ensamlek snart 9 mån

[HannaMaria]

vi började med ensamleken där runt 7 mån och det gick bra i kanske 3 veckor. jag ökade tiden succesivt och han lekte ungefär i 20 min då. sen i samband med en period då han sov dåligt på nätterna urartade ensamleken helt. han blev totalt förstörd då jag gick ut ur rummet och grät oavbrutet. jag försökte en tid med olika saker (ge majschips, roliga pilliga leksaker) men inget hjälpte. så fort jag sa "hejdå vi ses om en stund" och lämnade rummet steg han upp i sängen och skrek. så där slutade den ensamleken.
nu är han ju mitt uppe i 8 månaders ångesten. jag vill verkligen införa ensamleken, men jag har inte gjort det ännu. finns det några tips? eller är det bäst att vänta tills den här perioden är förbi? jag tror verkligen han behöver ensamlek, han är så mammig och börjar gråta så fort jag går bort från honom. han är också rätt dålig på att sysselsätta sig själv.
_________________
Mamma till vårt lilla busfrö (16.10.05), underbar liten tös(17.12.06) och lillprinsen (05.08.08 ).

[annawahlgren]

Genomför tio minuter. Ifrågasätt inte. Gör som du gjort men gladare, och titta på klockan. Poängen är att han ska komma över den där första gnälltröskeln. Du ska alltså inte rädda honom i stor stil, dvs inte ta upp honom när han skriker och beklagar sig. Då lär du honom i så fall att du gjorde fel, att ensamlek är farligt och fel. Vilket det ju inte är. Han behöver bara upptäcka det. Just nu under åttamånadersångesten kanske han inte ger sig tid att upptäcka att ensamlek är trevligt också, men han ska åtminstone inte tro att det är farligt. Så hugg honom när han är tyst, efter bara tio minuter till att börja med, och bär dig åt som om solen sken alldeles våldsamt Är han sur, är du desto gladare I Attityden av Självklarhet.

Sluta bära, trösta och tycka synd om. Sätt dig på golvet till hans disposition och låt honom klättra på dig tills han tröttnar. Håll om och krama och skratta och busa och invänta sedan hans egna initiativ att försiktigt flytta på sig ifrån dig. Läs tidningen när han kravlar iväg, eller gör något annat som du "måste" göra. Bär dig åt om om du levde där på golvet för din egen skull, medan du finns tillgänglig om och när han behöver dig.

Det kan bli tjatigt och tröttsamt, men det går förbi. Det är inte lätt för en liten älskling att bli född till ett jag och se hela världen förändras. Inte lättare eller enklare eller roligare - alla gånger - än för en nyförlöst kvinna att plötsligt ha en livs levande bebis att ta hand om i stället för en välbekant putande mage att hölja i vackra kläder.


_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn