Livet efter kuren - en uppmuntran!

[JaninaR]

Hej på er!

Efter en liten puff från Anna-hållet ska jag nu dela med mig av vår story, en story som börjar med mycket vagnande och slutar med en glad och go´gosse som sover hela nätter.

Huvudrollsinnehavaren är Linus, vår härliga son som föddes i april, nu 5 månader gammal. Han är med andra ord inget kurbarn, utan ett standardmodellat barn från första början. Därmed inte sagt att allt har gått som smort...
Vår väg blev strulig redan innan vi hunnit hem från förlossningsavdelningen, eftersom jag var tvungen att äta en antibiotikakur som via modersmjölken gjorde Linus lilla mage mycket upprörd. Linus själv tyckte därmed att det enda rätta var att snuttäta och snuttsova om vartannat, eller ännu hellre bådadera samtidigt ! Dessutom var han en utmärkt 45-minutare. Dvs när han somnade så sov han EXAKT 45 minuter, och sedan var det kört. Jag vagnade. Och vagnade. Och när det inte hjälpte längre, ja då vände jag mig till detta forum, registrerade mig och bad själv om råd.

Och råd har vi fått. Vi har tagit emot, vi har genomfört, vi har fortsatt med siktet envist ställt FRAMÅT (någonstans i vår tråd skrev jag att vi åtminstone för det mesta vet åt vilket håll "framåt" är... ). Bakom oss har vi lämnat hopplösa 45-minutersskarvar (de avtog när vi började strunta i dem, och försvann när Linus upptäckte att han har en Tumme ), oroliga kvällar med mycket gråt, raska promenader genom huset med gråtande lilleman i famnen, en snabb sväng i nappträsket, högljudda nattningar... Jag minns stunder då jag varit nära att slänga den ärade Barnaboken i väggen, stunder då svordomarna inte bara legat på tungan utan ekat högt i huset, stunder då stackars hunden gömt sig i farstun när ljudnivån i huset nått nya höjder . Men jag minns också stunderna då jag på forumet fått råd och uppmuntran, hur det gett oss energi att fortsätta framåt på just den här vägen, vägen mot en glad och harmonisk vardag och en lycklig son . Och jag minns framförallt stunderna då vi gjort FRAMSTEG! Då vi såg att det faktiskt fungerar! Och älskade Linus var lugn, glad och nöjd.

Linus sover nu i eget rum. Nattmålen är ett minne blott, och för en liten tid sedan började han sova hela nätter utan avbrott! Vi har nått vårt första stora och VIKTIGA delmål på vår resa framåt, tillsammans genom livet. Jag känner enorm tacksamhet för all den hjälp vi fått på vägen. Utan Anna och Barnaboken, och utan alla vänliga själar här på forumet, så hade vi inte stått där vi står idag. Inte en chans! Det känns nästan overkligt att vi hunnit så här långt, på bara några futtiga månader.

Finns det då något jag skulle göra annorlunda, om jag fick en andra chans? Ja - jag skulle njuta mera! Njuta av den lilla nyfödda som somnar vid mitt bröst och strunta i att han "borde" sova i sin egen säng. Inte sträva efter att göra allting precis enligt reglerna hela tiden. Inte oroa mig för framtiden. Njuta! Nu vet jag att de små liven är så där väldigt små och nyfödda bara en försvinnande kort tid. Det är nog omöjligt att förstå det förrän man står där och ser i backspegeln... Så vad kan man göra? Njuta av det glada 5-månadersbarnet som möter varje dag med ett leende! Och snart, mycket snart, börjar ta sig framåt i tillvaron. Helt bokstavligt, alltså.

Kram på er!
Och NJUT av era små!

Janina
_________________
Linus - 7 april 2009 (41+0)

[ilindstrom]

Hej JaninaR!

Vad fint du skriver och vad klok du är. Det är så lätt att glömma att njuta den första tiden.

kram
Ida
_________________
Storbus -02
Mellanbus -04
Lillbus -07

www.sovgott.net

[Anna09]

Livet efter kuren – inlägg.
Jag har blivit ombedd att skriva om vårt liv efter SHNkuren. Jag vill klarlägga en sak innan jag fortsätter skriva.

1)Det är ingen kur, utan ett ställningstagande till ett varaktigt liv med sömn och harmoni.

Men, det är visst en kur, en kur för sömnlösa små barn, tänker ni kanske lite upprört.
Jo, det kan jag hålla med om, men kuren upphör aldrig, den går bara in i ett annat stadium. För innan man kurar sätter man ju en mall för hur tillvaron skall vara under lång tid. Mattider, sovtider och förhållningsätt inför olika fnurror som uppkommer, både tidiga och sena genom barnets olika skeden i livet.
Mitt inlägg är inte bara roseninlindat eller ett inlägg som enbart innehåller 12 timmars nätter utan några avbrott. För det har vi vid olika tillfällen, vi har fortfarande uppvak i vargtimma, ibland ruskigt arga och orättvisa läggningar på kvällen, vi kan ha mardrömmar både på daglur och under natten. Men vi har alltid minst elva timmars natt (utom nu vid 8-mån-ångest då den endast är tio…) och möjligtvis dagläggningar på tio-tolv minuter, oftast snabbare (även nu).
Jag köpte både BB och SHN-boken redan före Esters ankomst, för jag ville redan när jag såg att SHN fanns, att vi skulle tillhöra de föräldrar som visst kan sova på natten. För mig har aldrig småbarnsliv varit lika med sömnbrist. Det var inget jag tänkte leva med, så egoistisk var jag.
Så när Ester var 4.5 månader satte vi en dag och började plugga, plugga och plugga. Då hade vi endast ett kvällsmål att kura bort. Vårt övriga schema var liknande det vi utgick ifrån när vi kurade. Så vi satte ett schema som vi ville hålla på lååång sikt, flera år med enbart små anpassningar. Både för vår och hennes skull.
Det var überjobbiga kurdygn , tro inget annat. Men vi gjorde framsteg hela tiden med olika moment av schemat, allt föll inte på plats på en given signal. Alla delar skulle ifrågasättas och då var det upp till oss att gräva i verktygslådan efter lugnande svar.

Ester har inte sovit en enda natt hos mamma och pappa, någonsin. Hon har sovit 6 timmar hos oss totalt på 8 månader och det var under hennes första två månader. Hon skulle tycka det vore jättekonstigt tror jag att hamna där, jag vet inte hur jag skulle hantera ifall hon vaknade hos oss.
Vi känner oss nu helt trygga i vårt schema, vi finns här med en bra attityd när Ester går igenom något jobbigt och har frågor att ställa. När frågorna kommer har vi verktygen att hantera dem på så att hon får bra svar. Vårt SHN-tänk fick vi när vi började läsa boken och det kommer hänga med oss genom hela Esters uppväxt, för jag tror att det tänket kommer behövas för en lång tid framöver.
Och de stora belöningarna i livet kräver sin insats, och när man gör den insatsen själv finns inget som kan få en att känna en sådan tillfredsställelse som när man lyckas. Och vad gör en förälder mer tillfredsställd än när ett lyckligt och harmoniskt barn aldrig behöver oroa sig för basbehoven sömn, mat, fasta rutiner och föräldrar som kan ge lugnande svar närhelst frågor kan dyka upp?
När detta finns har alla gränslös förmåga att ösa kärlek över varandra.

Tack Anna Wahlgren för att du delar med dig av all din visdom, vi är många som har så mycket att tacka dig för – det vet du från mig sedan tidigare. Jag gör vad jag kan för att sprida dina budskap.

Sist men inte minst: Tack TorsMamma för att Du finns!
_________________
//Anna
Mamma till Ester , Älskar att säga Hejdå till ALLA, folk som fä som mat som tandborste då man är färdig med dem född feb 09, kvällsmålskurad juni 09

[annawahlgren]

Underbart klokt och vackert, sant och betagande.

TACK
_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn

[TorsMamma]

Tack själv raraste Anna09, du har sannerligen gjort ett strålande jobb och gör fortfarande.

Jag hade tidigare i min signatur.

Alla vägar bär till Rom, mamma kanske tar en och annan om väg, med dit skall vi, TILLSAMMANS!

Och detta är de vackraste ord jag vill ge er alla på resan. För livet är en resa, full med saker att upptäcka och för att orka måste vi sova som folk.

Tack för att du skrev i tråden!
_________________
2006-09-25
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån

FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.

[Agnetha84]

Ja nu har vi nått då stadiet av "kuren" -> 12h nätter och problemfria dagslurar. Jag var lite skeptisk då vi började. Inte på att det inte skulle fungera utan mer på hur jag skall orka då jag bestämde att kura utan gubbens hjälp. Men nu är det gjort och vår resa fortsätter, men nu med lite mer sömn och mindre oro

Tack Anna och alla som hjälpt mig och peppat under kuren!

/Nette
_________________
Cecilia f 3.4.2009. Kurstart vid 5,5 mån

[TorsMamma]

Tack själv för det gedigna arbetet du gjort och gör! Hoppas ni alla får sova gott.

"ifrågasätt inte den goda sömnen så gör inte barnet det heller" säger en klok kvinna jag känner.

Lycka till!
_________________
2006-09-25
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån

FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.

[morfrom]

Vår historia är också, som föregående föräldrar också vittnat om, en riktigt underbar historia.
Ända från början fungerade sömnen dåligt för oss. Vi hade inte läst BB och inte hört talas om SHN. Vi famlade oss igenom nattvak och dagar helt utan eller med mycket lite sömn. ALLA föräldrar i vår omgivning hade ett liknande liv och vi blev fostrade i att det var jobbigt att ha barn och att vi kunde glömma att sova på flera år. Jag grät massor och var ett vrak. Varför orkade inte jag? Alla andra orkar ju (trodde jag)! Kände mig som världens sämsta mamma. Faktum är att jag alltid blir så ledsen när jag tänker på hur jobbigt det var. Det är tillochmed jobbigt att prata om, dels för att jag nu vet mer och att det inte bara var jag som for mycket illa utan även vår älskade dotter som vi ville så väl. Efter 6 mnd skulle pappa i familjen ta över föräldraledigheten och jag längtade efter att ge honom "huvudansvar" hemma samtidigt som jag inte stod ut en dag till med att inte få sova... Mycket gråt och förtvivlan.
Så jag gjorde som man gör; Gogglear. Läste allt jag kunde hitta. 5 minutersmetoden försökte jag mig inte ens på. Vilken idiot har kommit på den, var det enda jag tänkte. Jag ville inte experimentera utan hitta något som kändes rätt och skulle vara bestående och jag hittade SHN. Beställde boken och läste och läste och min sambo läste och läste om och om igen och sen körde vi!!! Fulla av attityd gick det jättebra i början och sen kom det lite bakslag. Vi har nog varit jättejobbiga och tjatiga på forumet och jag törs säga att sista polletten inte trillade ner förens för ca 3-4 veckor sen. Så vår resa tog ca 2,5 mnd. Men redan efter ca 2-3 veckor fungerade allt bra och så har det varit lite trassel ibland, med 8 mnd ångest och lite annat. Så lite upp och ner får man kanske räkna med, men det betalar sig! När jag säger lite småstrul så kanske det har varit en lur på en vecka som krånglat eller en nattning nu och då, man blir fort bortskämd.
Nu har vi läst BB också. (Vi gjorde allt i fel ordning) Har börjat med ensamlek, social delaktighet etc och alla förundras över hur nöjd vår dotter är och hur lätt hon är att lägga. Nu lever vi som världens lyckligaste familj, med en dotter som utvecklas i en rasande fart,äter som en häst och leker sig igenom livet. Vi sover och sover och alla börjar hitta tillbaka till sina forna jag. Ett halvår utan sömn höll på att knäcka mig, tänk om jag bara vetat att SHN fanns! Alla mina vänner som blir förstagångsföräldrar kommer få båda böckerna i present!
Det som förundrar och förargar mig är att BVC inte har detta som standard modell när de ha utbildning för blivande förstagångsföräldrar. Och jag är så otroligt ledsen över alla andra barn som inte får sova och är ledsna och gnälliga hela tiden. I min närhet finns inte en enda BB eller SHN-familj så vitt jag vet och det är skrämmande! Jag ser många trötta barn och föräldrar som inte riktigt vågar/kan eller vill ta till sig BB eller SHN. DEls känner jag mig väldigt frustrerad över detta, dels mycket ensam i en konstig värld.
MEN i VÅR familj råder harmoni och glädje och sömn, sömn, sömn. Alltid en början!
Rom byggdes inte osv...
Tusen tack alla här på forumet för ert stöd och er hjälp, vi behövde er verkligen. När hjärnan är full av bomull av utebliven sömn, blir man lite knäpp ibland och behöver stöttning. Och tack Anna för att du orkar kämpa på! Du är en ängel!

[TorsMamma]

Tack snälla för din berättelse!

Njut nu av tillvaron och ifrågasätt inte den goda sömnen så gör inte barnet det heller.
_________________
2006-09-25
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån

FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.

[Elle]

morfrom, TACK för att du delar med dig av er resa! NJUT av varandra

Elle
_________________
Storebror född -05 kurad feb-06
Lillasyster född -07 SM från start

[annawahlgren]

Underbart

Tack, du kära.


_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn

[MammaPetra]

Jakob var 5 månader och jag hade precis fått anställning på ett nytt företag och skulle börja jobba när Jakob var 7 månader. Jakob vaknade mellan 3-7 ggr per natt och somnade om efter att ha snuttat lite på bröstet. Med mina elefantöron skulle det inte spela någon roll om pappa tog nätterna jag hörde ju och vaknade av minsta pip från Jakob. Detta skulle ju knäcka mig om jag också på dagarna skulle arbeta heltid - något måste göras, men vad

Jag googlade: "spädbarn sömn". Diverse olika siter kom upp och jag började läsa. Anna Wahlgrens (AW) sida var den som jag kände att detta kan vara något. Jag började läsa på forumet och beställde SHN-boken. Det som slog mig var att många hade problem, men tydligen inte i min bekantskapskrets. Det hade jag ju hört, att sova blir det lite mindre av när man har spädbarn, så var det med det.

Jag läste och berättade för nära och kära att nu skulle Jakob börja sova hela nätter med hjälp av AWs kur. Mina föräldrar och svärmor tyckte inte jag var riktigt klok och tyckte synd om Jakob, har de berättat i efterhand. Å hur är det då så här i efterhand, Jakob fyller 2 år 30 jan 2010.

Jag lägger ner Jakob i sin spjälsäng lägger en solfjäder några sekunder och går sedan ut med ramsa - klart. De enda uppvak som sker kanske nån gång i månaden är, tror jag, otäcka drömmar. Då ramsar vi eller går in och stoppar om honom och ramsar ut - klart.

Vid ett tillfälle var ett kompispar över på middag, med deras 1,5 åring. Mitt i matlagningen säger jag - jag ska bara lägga Jakob, jag kommer snart. Efter max 2 minuter var jag tillbaka i köket igen. Min kompis man frågade "har du glömt något?" Nej, svarade jag. Sover han redan frågade han, med stora förvånade ögon. Det tror jag inte, svarade jag, men snart så.

Nu i jul var vi hemma hos mina föräldrar. Vi ställde upp en resesäng i mina föräldrars rum, där fick Jakob sova tillsammans med mina föräldrar. Anledningen till att han inte sov med mig och min man var att jag, då, ammade lillebror Tim, 4 månader, på nätterna. Nu när lillebror Tim, i skrivandets stund, kuras har Jakob varit hos farmor. Hos farmor sover han i sin resesäng, själv i ett av rummen. Problem? - nej varför skulle det vara det

Vänner har ju också sett, i efterhand, vilken trevlig person Jakob är och att vi inte har det minsta problem med nattsömnen. Det är väl därför tre av dem bett om tips och råd när det gäller framförallt sömnen. 2 av familjerna har själva nu kurat, (ja, med bra resultat) och den 3e familjen kommer säkert göra det när deras älskling blivit några veckor äldre.

Så - vad väntar du på?

PS. Hur går det för Tim då? Natt 2 sov han sammanhängande från 19:00 till 03:40. Natt 3 sov han sammanhängande från 19:00 till 05:30.

Kram till er alla
Petra
_________________
Mamma till Jakob, född 080130
Tim, född 090816

[annawahlgren]

Tack, MammaPetra

Vilken vacker berättelse. Och allt vanligare, om man säger - missförstå mig rätt: ingen är lyckligare än jag över att SHN sprider sig som ringarna på vattnet, och du är en alldeles underbar ambassadör

Det fina i kråksången är ju att det är så ENKELT. Därför att - i all enkelhet - små barn inte bara kan och behöver utan VILL sova på nätterna, i likhet med alla andra levande varelser av kött och blod.

Tack för att du så vackert och sakligt bekräftat det


_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn

[annawahlgren]

Stolt, glad och tacksam citerar jag här sign. Viktorsmammas första inlägg på forumet, tråden "Tusen tack".

* * * * *

"Jag vill börja med att TACKA Anna och alla andra underbara mammor som gett mig så mycket stöd i mitt moderskap hittills!

Min mamma hade ett mycket läst ex av BB i sin bokhylla och jag lånade och läste redan under graviditeten. SHN köpte jag och njöt av på toppen av en mycket rund mage.

Vårt lilla hjärta har vuxit upp i BB-anda och varit så nöjd och glad att folk förvånat frågat om han ALDRIG gråter. Trots SM i grunden lyckades dock lilleman hamna helt utanför rutinerna under julen. Han tyckte att det gick för sig att vakna varannan timme och då skulle det upp och snuttas. Jag har i stort sett helammat fram till 8 månader då smakisarna inte gjort succé... men hela natten vill jag inte stå till tjänst. Plockade fram SHN igen och bestämde mig.

I måndags satte vi ett schema med ALLA förbättringar vi önskade oss. Sova hela natten utan mat, vakna samma tid varje dag, äta riktig mat och sova en lååååång skön tupplur på eftermiddagen bl a. Sömnen fungerade med en gång. Diskussioner i vargtimmen hade vi natt 1 och 2, därefter sover han som en liten mysgris tills vi väcker honom på morgonen. Kvällsbus är en ny schemafavorit.

Igår kväll (dag 4) dök aptiten upp och det var slut på matkriget. Nu är det gott med gröt och puréer.

Jag tyckte vi hade det bra innan, men nu är det ÄNNU bättre. Så TACK och återigen TACK."


_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn

[annawahlgren]

Signaturen Principessa skriver om lilla M, sex månader (nästan):

"Anna W for nobelprize!!!!

Måste bara skriva och berätta hur oerhört tacksamma vi är. Vi har nu kurat Lilla M fram till dag 11 och det känns SÅ fantastiskt!!!

Vi sover, hon sover - allt känns alldeles ljuvligt!
Hittills 11-12 timmar varje natt, fortfarande lite körigt med vissa dagslurar, men skillnaden är markant.

Vi saknar ord för hur glada vi är och för hur oändligt tacksamma vi är för att du finns Anna. En stjärna i himlen till dig (fast du har säkert tusentals redan), för att du så osjälviskt och engagerat delar med dig av din erfarenhet, här på forumet och på hemsidan (och boken). Vi vet faktiskt inte vad vi hade gjort utan dig.

Till alla er som är inne och bekantar er och där allt fortfarande känns nytt,
TVEKA INTE EN SEKUND!!!!! Det här har räddat livet på vår familj och givit plats åt glädjen, lyckan och kärleken, istället för ångest, bråk och sömnlöshet. På elva dagar....(även om det är en process som självklart fortsätter).

Och stort tack till alla er hjärtebarnskontrollanter som med stort tålamod och sann medkänsla svarar på knepigheter och frågor på vägens gång.

Tusen kramar från oss!


PS. Se vår historik under "Nervös nybörjare. Vagning vs buffning". Ville skriva detta tack särskilt så att så många som möjligt skulle ta del av det DS."


_________________
Nio barn, fjorton barnbarn och några tusen nästanbarn