Månadens krönika februari 2009

Månadens krönika är ett urval citat ur tidningen Mänskliga rättigheter 2-08. Kommittén för mänskliga rättigheter är en internationell förening som finns representerad i Sverige med huvudkontor i Stockholm. Den grundades i New York 1969 och har nu över 130 avdelningar i 31 länder. Föreningen har ingen politisk eller religiös inriktning. KMR:s syfte är att verka för mänskliga rättigheter inom mentalhälsovården. http://www.kmr.nu/. Tack, Sonja Hammar och Peter Anstrin!

Barnpsykiatrin - en dödsfälla!

115 människor beräknas dö om dagen av psykofarmaka, 42 000 om året, världen över. Det är som om ett mindre passagerarplan skulle störta varje dag, eller ett par fullastade jumbojet i veckan - året runt, år efter år, decennier efter decennier. Då skulle det bli rubriker och reaktioner. Polis kopplas in, haverikommissioner tillsättas, flygplan skulle ställas in och flygolag upphöra, kanske skulle till och med riskdag och regering reagera. Men inte när det gäller psykiatrin. De får i stället ett extra antal miljarder för att ställa till med ännu mer skada.

Det finns 330 miljarder anledningar till att detta kan fortgå. Den internationella psykiatriska industrin omsätter nämligen denna summa - i dollar per år.

300 miljoner recept på psykofarmaka skrivs ut per år till 100 miljoner människor.

År 1954 fanns det 54 diagnoser för psykiska störningar. I dag finns det 374 diagnoser.

År 1960 fanns det 44 psykofarmaka. I dag finns det 174.

En pojke på en skola i Timrå som fått amfetamin för sin ADHD blev åtalad för att ha misshandlat en lärare och en elev. Han skall också ha hotat att döda lärare och elever. Vad hade hänt om han hade haft tillgång till skjutvapen? På samma sätt som majoriteten av skolakjutningarna i USA har föregåtts av intag av amfetamin och / eller antidepressiva börjar nu skolvåldet sprida sig till Sverige.

Över 13 000 skolelever i Sverige får i dag amfetamin för att de inte kan sitta stil eller hålla tyst i skolan. Det var ca 7000 barn förra året.

I USA där 4-5 miljoner skolbarn får amfetamin har skolan kollapsat och våldet exploderat i skolorna. Men nu har sambandet mellan amfetaminintag, våld, kriminalitet och psykisk störning kartlagts. Studien som sträcker sig över närmare 30 år visar helt klart att det är amfetamin som har den starkaste kopplingen till våldsbrott.

En av huvudforskarna i världens största långtidsstudie av ADHD (professor William Pelham, 2007) avslöjar nu att barnen (som fått amfetamin) drabbades av tillväxthämningar, de utvecklades inte som de skulle, och "för det andra fanns det inga positiva effekter - inga alls".

Det gick inte att sälja psykiatriska droger med hjälp av resultaten av denna studie. Tvärtom, den var ett dråpslag mot fortsatt utskrivning av "ADHD-mediciner". Det blev tyst från Socialstyrelsen och tyst i media.

100 procent av psykiatrikerna som utformar den viktigaste delen av psykiatrins diagnosmanual är finansiellt kopplade till läkemedelsbolag. Psykiatriker som skriver ut flest antipsykotika till barn får i genomsnitt 35 000 kr mer av tillverkarna än andra läkare som inte skriver ut så mycket. Inom psykiatrin är kopplingen till läkemedelsbolagen mer klar än inom andra grenar av medicinen. En anledning är att det inte finns någon riktig vetenskap inom psykiatrin. Dess godtyckligheter kan således utnyttjas av läkemedelsbolagen. De lever i symbios.

(I USA) har 100 procent (100%) alltså alla, inga undantag, av de psykiatrer som arbetar inom arbetsgruppen för neuropsykiatriska störningar, depressioner och schizofreni, för psykiatrins diagnosmanual - DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder) - finansiella kopplingar till läkemedelsbolag, vars psykofarmaka de förespråkar. Alla diagnoser inom denna avdelning skall behandlas med antidepressiva medel, neuroleptika eller amfetamin. DSM ges ut av amerikanska psykiatriförbundet (APA) och används i dag över hela världen som ett standardverk för diagnostisering av psykiska störningar och sjukdomar.

Man slår upp ett beteende och skriver ut en drog. Det finns ingen som helst etiologi (orsakssammanhang) eller testning. Framför varje "sjukdom" (läs beteende) finns en sifferkod. Det är den man kallar statistisk kod. Det låter väldigt vetenskapligt men den är till för att fakturera föräkringsbolagen! Stämningar mot läkemedelsbolag som tillverkar psykiatriska droger duggar nu tätt med skadestånd i mångmiljardklassen. Detta trissar naturligtvis även upp statens läkemedelsnota något ofantligt, då läkemedelsbolagen numera anser skadeståndsbelopp som en oundviklig kostnad.

DSM innehåller allt från sådana fantasifulla "sjukdomar", i fri översättning, som shoppingsjukan (dock ej så vanlig i Arika, enligt psykiatrikerna), lottosyndromet (deprimerad för att man inte vann), utseendefixering (90 000 svenskar drabbas någon gång), koffeinabstinens (nu en mental störning), oppositionell trotsstörning (om man inte lyder överheten) till selektiv stumhet (om man inte vill prata med någon), och till slut trumfkoftet, "ej i övrigt (specificerad) mental störning" - en "hole-in-one" - om man inte lyckas pricka rätt med de övriga diagnoserna. ALLT ska botas med psykiatriska droger, helst en cocktail av flera, så kallad "spree-shooting". Läkemedelsbolagen sponsrade framställningen av DSM med omkring 100 miljoner dollar. Pengar man fått igen med råge.

Läkemedelsbolagen har upptäckt att psykiatrin är en guldgruva när det gäller att lansera nya "mediciner". När en diagnos är mättad med "mediciner" hittar man bara på en ny diagnos, eller så hittar man på en ny medicin för samma diagnos, eller så utökar man kundunderlaget. Det finns ju inga som helst tester - allt röstas fram av psykiatriker.

Villiga psykiatriker med fickorna fulla av pengar förklarar i TV och övrig okritisk media att man nu upptäckt att många fler människor lider av den eller den diagnosen. "VINTERTRÖTTHET kan vara smygande DEPRESSION".

Bakgrunden till dessa (löpsedlar) är att läkemedelsbolagens PR-firmor skriver färdiga artiklar enligt en viss modell, och tidningarna trycker dem som de är. De innehåller en (påhittad) "sjukdom", en "expert" (en betald psykiatriker) och ett offer - som blivit "bra" av medicinen som läkemedelsbolaget håller på att lansera. De så kallade medicinska reportrarna har ingen integritet utan släpper bara ut dem i tidningen och på löpsedlarna. Säljer bra - precis som medicinerna.

Nu börjar psykiatrin falla ihop som ett korthus när den amerikanska kongressen avslöjar den ena efter den andra av världens mest kända psykiatriker som rena bedragare. De har varit stöttepelare åt det psykiatriska luftslottet och fått mångmiljonbelopp från läkemedelsindustrin för detta. Alla har haft enormt inflytande på barnpsykiatrin över hela världen och direkt bidragit till den explosionsartade ökningen av psykiatriska droger. Man har inte ens dragit sig för att droga ner spädbarn med tunga antipsykotika.

(Främst är dock kanske) Joseph Biedermann, världens mest kända och inflytelserika barnpsykiater, fader till både ADHD-diagnosen (Socialstyrelsen refererar till honom 60 gånger i sitt "Kunskapsdokument om ADHD-behandling) men främst den bipolära diagnosen av små barn (även spädbarn). Biedermann är upphovsman till den explosiva ökningen av mycket tunga antipsykotiska preparat världen över. Många små barn har dött av dessa preparat.

Senator Charles E. Grassley i Kongressen, som är den drivande kraften bakom alla avslöjanden, avslöjade i somras att Biedermann fått 1,6 miljoner dollar (13 miljoner kronor) från sammanlagt 15 olika läkemedelsbolag. Troligen har han fått mycket mer. Skandalen hamnade på förstasidan på New York Times i somras. Det går inte att med ord förklara vilket inflytande han haft på barnpsykiatrin. Hela ADHD-industrin världen över med den exempellösa nerdrogningen av barn med amfetamin och antipsykotika är han ansvarig för (tillsammans med Gillberg i Sverige).

Tack vare dessa avslöjanden har FDA i USA nyligen påbörjat en undersökning av psykiatrins nerdrogning av barn, och det är verkligen inte positivt - vare sig för Biedermann eller Gillberg. I USA behandlas i dag en stor del av alla ADHD-barn även med antipsykotika, psykiatrins starkaste drog. Och det har spridit sig till övriga länder, däribland Sverige. Flera barn har dött.

(Det som är lika störande är att) ordföranden för svenska psykiatriförbundet, Christina Spjut och chefredaktören i svenska Läkartidningen Josef Milerad i ett gemensamt uttalande i Läkartidningen försvarar och ursäktar - - Biedermann. Spjut har varit aktiv med att föra in den bipolära diagnosen i Sverige, så hon är en del av katastrofen.

Det pågår en rent vansinnig överdiagnostisering och medicinering av barn med extremt tunga droger i dag. Vet inte psykiatrikerna vad det är för "fel" på barnet så är risken stor att det får diagnosen "bipolär light" - och antipsykotika.

I följande citat från psykiatriker Gunilla Ohlsson, en av Sveriges främsta förespråkare för psykofarmaka, kan vi se hur Biedermanns push på droger till barn influerat Sverige:

"Biedermanns grupp har gjort studier med flera atypiska neuroleptika - antipsykotika - som verkar fungera förvånansvärt bra för dessa ... barn." . "Barnpsykiatrisk forskning har nu fokus på bipolär sjukdom."

Biedermann, som även författat flera artiklar tillsammans med Christopher Gillberg, har orsakat en 40-faldig (4000 %) ökning av diagnosen bipolär störning hos barn världen över.

Diagnosen kallades tidigare för manodepression och endast schizofreni och psykos var allvarligare. I dag delas diagnosen frikostigt ut till skolungdomar och barn, även spädbarn.

En stor del av alla ADHD-barn i USA får i dag antipsykotiska medel i stället för eller tillsammans med amfetamin. Trenden är på gång i Sverige. Dessa medel är minst tio gånger dyrare än dess föregångare, neuroleptikan, och detta är en av anledningarna till ökningen.

Den enkla men fruktansvärda sanningen är att psykiatrin och läkemedelsindustrin är som ett siamesiskt tvillingpar. De sitter fast i plånboken. Ju fler recept psykiatrikerna skriver ut desto mer pengar tjänar de. De som skriver ut mest kan tjäna upp till en kvarts miljon extra per år. Läkemedelsbolagen är generösa mot sina lakejer. Men eftersom det inte finns tillräckligt med psykiatriker har man duperat allmänläkarna till att skriva ut deras droger. I dag skrivs minst 70 procent av alla psykofarmaka ut av allmänläkarna. Och duperade är rätta ordet. De litar på vad som skrivs i läkartidningarna och de skrifter som läkemedelsverken skickar ut till dem.

"De dödade min dotter." Orden är Lillemors. Hennes dotter Ehline hade dött av en överdos tabletter den 8 september 2007. Lillemors budskap var: "Min dotter får jag inte tillbaka, men kan jag bidra till att andra inte råkar ut för samma sak vill jag göra allt jag kan - sådant här får inte hända."

Ehline hade haft kontakt med sjukvården sedan många år. Hon hade fysiska smärtor och ångest. En läkare skrev ut sammanlagt 3200 tabletter av det smärtstillande och starkt beroendeframkallande preparatet Citodon. I FASS kan man läsa om Citodon: "Risk för beroendeutveckling föreligger vid höga doser och långvarigt bruk." Ehline utvecklade beroende. Naturligtvis. Naturligtvis kände läkaren till detta faktum.

Citodon kom att bli bara ett preparat i mängden av piller som Ehline fick. Sista tiden Ehline levde stod hon på sju olika preparat, lagligt utskrivna, alla med tunga biverkningar. Vid den händelseanalys som gjordes efter Ehlines dödsfall fanns i hennes journaler från år 2007 sammanlagt 38 olika preparat, varav 35 var receptbelagda. När Ehline dog innehöll hennes läkemedelslista från psykkliniken på Södertäje sjukhus preparaten Lyrica, Propavan, Cipramil, Efexor, Imovane, Sobril och Lergigan.

Läser man FASS kan man finna följande biverkningar (ett urval) för Lyrica: Känsla av upprymdhet, förvirring, nedsatt uppmärksamhet, klumpighet, minnesstörning, darrning, förändrad självuppfattning, rastlöshet, depression, häftig oro, humörsvängningar, förvärrad sömnlöshet, svårighet att finna ord, hallucinationer, onormala drömmar, panikattacker, likgiltighet, svårighet att tänka, förlust av medvetandet, överkänslighet, svullen tunga, svullet ansikte, allergisk reaktion, allvarlig hudreaktion karakteriserad av klåda, blåsor, fjällande hud, smärta, psykisk försämring.

Och för Efexor kan man finna bl a följande biverkningar: Yrsel, sömnstörningar (bl a mardrömmar), förvirring, ångest, nervositet, mani, hallucinationer, likgiltighet, oro, personlighetsförändring, akatisi (känsla av rastlöshet och oförmåga att sitta / stå still), allergisk reaktion, delirium (akut förvirringstillstånd), ofrivilliga rörelser, rörelsesvårigheter / smärtsamma rörelser (dyskinesi), ökad muskelspänning.

Lillemor anmälde den psykiatriker som Ehline hade haft tiden innan hon dog, till HSAN. Psykiatrikern skrev i sitt yttrande bl a att hennes planering var att Ehline primärt skulle få hjälp att uppnå drogfrihet och att sedan upprätthålla denna drogfrihet. Lillemor undrar hur det kan komma sig att Ehline trots flera års kontakt med psykiatrin inte ens kom i närheten av någon drogfrihet. Tvärtom, hon fick mer och mer droger.

Vid den rättsmedicinska obduktionen fann man: "Sammanlagt talar fynden och omständigheterna starkt för att Ehline Karlsson har avlidit pga en akut läkemedelsförgiftning med flera olika läkemedel." Håkan Götmark, chefläkaren på Södertälje Sjukhus, fann: "Sannolikt var det en olyckshändelse. Det finns inte tillräckligt stöd att tro att det var självmord."

Vad Götmark vill ha sagt med att det skulle ha varit en olyckshändelse framgår inte. Skulle det på något sätt vara "lindrigare" om Ehlines dödsfall var en olyckshändelse? Var det så han tänkte när han struntade i att anmäla dödsfallet enligt Lex Maria, som skulle ha gjorts inom två månader? - -

Lillemor har förlorat sin dotter och bröderna sin storasyster, Lillemor vill att människor ska förstå att psykiatrin inte erbjuder någon hjälp. Lillemor vill att människor ska förstå att det är bedrägeri att erbjuda piller enbart som hjälp - piller som framkallar biverkningar som i sin tur ges ett namn, en diagnos, och "medicineras" med ytterligare ett piller med tunga biverkningar, allt i en dödande kretsgång.

Ur Barnaboken 2009 (sid 736):

20 procent av alla västvärldens spädbarn under ett år ges i dag psykofarmaka (2008).

I Sverige har förskrivningen av lugnande medel och sömnmedel till barn ökat med 200 procent, varav 30 procent till barn 0 - 4 år, sedan år 2000.