Nyårskrönika 2010

GOTT NYFÖTT ÅR! 

RING UT …  femminutersmetoden!

Principen för femminutersmetoden, som har sina rötter i 1940-talets USA, är att spädbarnen får skrika sig till sömns medan föräldrarna tittar till dem var femte minut – i bästa fall - och talar om att de är där. 

Metoden lägger ansvaret på barnen själva att efter förmåga lugna ner sig. 

Femminutersmetoden kräver starka nerver hos föräldrarna, som förväntas sätta sig över de beskyddarinstinkter som manar dem att störta sina nödställda små till undsättning. 

Barnen somnar mycket riktigt förr eller senare, eftersom deras skrikande inte leder till något annat än uppgivenhet och utmattning, så skrikmetoden fungerar - förutsatt att föräldrarna är mäktiga att legitimera sin passivitet inför barnets mer eller mindre hysteriska förtvivlan. 

Femminutersmetoden har sina betänkliga brister:

• Det obesvarade skrikandet skapar oundvikligen övergivenhetskänslor. För ett litet barn som inte kan överleva på egen hand betyder det livsfara att bli övergiven.

• Den sömn, som följer på uppgivenhet, förtvivlan och psykisk utmattning, blir sällan djupt vederkvickande. Det gäller oss alla.

• De allra flesta små barn som "botats" med skrikmetoden sover alldeles för lite. Föräldrarna måste matta ut dem redan i vaket tillstånd. Förståeligt nog vill alla helst slippa timmar av skrikande.

• Sömn som barnen inte själva söker eller njuter viker gärna för första bästa påfrestning, som tandsprickning eller förkylning. Resultatet av femminutersmetoden blir därför sällan bestående. Femminutersmetoden får upprepas om och om igen. 
 
Mitt mål är att Sova hela natten-kuren, som jag utvecklat under trettio års tid – under vilka jag personligen ”kurat” 800 barn med sömnproblem - ska ersätta och försänka i glömska femminutersmetoden / skrikmetoden (Cry It Out Method eller Controlled Crying Method, som den heter internationellt).

För att förstå den stora skillnaden mellan skrikmetoden och Sova hela natten-kuren måste man förstå tesen om vargen. Man måste kunna leva sig in i barnets överlevnadsångest, den som var ens egen en gång. 

Till skillnad från skrikmetoden lägger Sova hela natten-kuren ansvaret på föräldrarna. Det är de vuxna som ska hjälpa barnet i ro. Det är de som ska jaga vargen - överlevnadsångesten - betryggande på flykt och låsa honom ute. 

Det är föräldrarna som ska garantera sina barns överlevnad och mer därtill: ett gott liv, ett tryggt liv, med god sömn, fredad sömn, tillräcklig sömn och en skön sömn – en sömn de små barnen snart formligen älskar att ta sig, trygga nog i sig själva att både våga och vilja sova så gott.

Sova hela natten-kuren fungerar på alla barn med sömnproblem därför att små barn, precis som alla andra människor av kött och blod, behöver sova på nätterna och vill det.

Vi vill alla kunna sova i lugn och ro. Barn är inga undantag. 

RING IN … (det nygamla) magläget!

Som bästa sovposition för späda barn från dag ett förespråkar jag det nygamla magläget.

Det beror inte bara på  att jag tycker det är så mycket enklare och effektivare att lugna ett litet barn som ligger på mage. Det beror också på att magläget i sig är sömnbefrämjande. 

Faktum är att små barn som får sova på  mage från början sällan eller aldrig drar på  sig sömnproblem. Ty att "sova groda" är det naturliga för människobarnet, liksom för alla andra fyrbenta varelser, som inte gärna sover med mjukdelarna blottade och benen i vädret.

Och redan ett helt nyfött barn kan lyfta huvudet, vända det från sida till sida och obehindrat ta sig luft. 

På mage har spädbarnet en rörelsefrihet, som obönhörligt stäcks på rygg.

Fördelarna med magläget är obestridliga:

• Lilla matsmältningsapparaten, som är under utveckling, lever ett betydligt lugnare liv på mage.

• Snuva rinner ut.

• Senkomna rapar, uppstötningar, kräkningar kan inte ställa med katastrof.

• Kvävningsrisken elimineras på mage mot slätt underlag, där barnet självt kan lyfta huvudet och undkomma det som möjligen hamnat över huvudet.

• Spädbarn på mage hindras inte från att från första stund praktisera de neurologiskt livsviktiga kryprörelser, som utvecklar inte bara motoriken utan också, och därmed, alla de fem sinnena på rätt sätt. 
 
Det finns, som alla vet, gott om forskning som visar att antalet fall av plötslig spädbarnsdöd nedbringats väsentligt sedan alla föräldrar uppmanats att alltid lägga sina barn att sova på rygg.

Problemet med WHO:s rygglägesrekommendation, som är av så sent datum som 1992, är att de allra flesta späda barn sover oroligare, ytligare och kortvarigare på rygg, det vill säga sämre. 

På mage sover de djupare, tryggare, skönare och längre. 

I den ytligare sömnen ligger också (den förtigna) förklaringen till att statistiken har gått ner: barn på rygg njuter sällan eller aldrig den goda, livsviktiga djupsömn de så intensivt behöver - inte minst för hjärnans lyckosamma utveckling. Spädbarnen drar därmed lätt på sig hälsofarlig sömnbrist. 

Små barns sömnsvårigheter och därmed barnfamiljernas sömnproblem har eskalerat enormt sedan just 1992.

Den skrämselpropaganda som förts, och som alltjämt förs, har velat göra gällande att magläget i sig är farligt, medan ryggläget i sig skulle vara säkert. Ingetdera är sant. 

Det är de frekventa andningsuppehållen som är - rättare sagt: i undantagsfall kan vara - livshotande. 

Magläget i sig är inte farligt utan sömnbefrämjande. Ryggläget i sig är inte säkert utan sömnförsvårande.

Det är värt att notera att det inte finns ett enda fall av plötslig spädbarnsdöd vetenskapligt dokumenterat någonstans i världen där det friska, helt normala, välutvecklade barnet, som avled i sömnen, stod under övervakning av ett aktivt andningslarm. 

De spädbarn som dog, och alltjämt dör, i SIDS (Sudden Infant Death Syndrome) gjorde det liggande på rygg eller sida. Utan larm.  

20-30 friska barn om året som slutar andas för gott bara i Sverige är exakt 20-30 barn för många!
 

RING IN … andningslarmet! 

Nyföddas andning är oregelbunden. Flera gånger om dygnet gör nyfödda barn längre andningsuppehåll än de flesta vuxna skulle klara av - på upp till 40 sekunder. Även om det är ytterligt sällsynt händer det att små barn under djupsömn "glömmer" att dra efter andan igen efter ett andningsuppehåll, som blev ett för långt och för mycket. 

Andningsverksamheten är inte automatisk från livets början.

Andningslarmet uppmärksammar varje andningsstopp som är längre än 12 sekunder. Vårdaren hinner ingripa innan det är för sent, vilket det kan vara på blott tre minuter.

Larmet består av en sensorplatta, som läggs under madrassen och inte stör barnet det minsta, och själv får ansvarig vårdare sina nerver lugnade. En liten lampa blinkar betryggande på tillhörande monitor, som ställs synlig någonstans, och vårdaren slipper all oro för den andning ingen människa kan bevaka var tredje minut dygnet runt. 

Larmet däremot kan sköta bevakningen dygnet runt enligt samma princip som det brandlarm vi alla förhoppningsvis har i huset. 

Brandvarnaren garanterar inte att huset inte börjar brinna, lika lite som andningslarmet garanterar att barnet inte slutar andas. Men man blir varnad i tid. Man hinner förhindra den katastrof som kunde ha inträffat - och som skulle ha varit oåterkallelig. 

Ingenting att förlora, med andra ord. Allt att vinna!
 

GOTT NYFÖTT ÅR 2010!  

Copyright: Anna Wahlgren
Fotnot: Nyårskrönikan publiceras inom kort på engelska och tyska.