Månadens krönika augusti 2005
ETT LITET AP-BARN FÅR SOVALille Nils, 11 månader, fick hjälp av mig att börja sova så gott om nätterna. I fyra nätter ”kurade” jag honom. De två första tog jag själv och de två följande tillsammans med mamma. (Obs! Jag tar inte emot små barn här hemma i Gastsjön längre, eftersom jag är för gammal för att orka. Nätterna orkar jag nog än men inte dagarna, för på dagarna kan inga gamla damer sova… Nils och hans mamma fick komma som det absoluta undantaget som bekräftar regeln.) Mamma hade bekänt sig till s k Attachment Parenting och verkligen velat ha det så. Man samsov, barnet bars i bärsjal, man odlade fysisk närhet 24 timmar om dygnet, i princip. Men lille Nils brustna nätter blev till slut för mycket för hela familjen. ”De flesta sömntillfällena är en kamp och jag har inget självförtroende alls.-- Jag är bara arg och ledsen hela tiden.-- Värst av allt är att jag känner mig farlig för Nils”, skrev mamma till mig i sin förtvivlade desperation. Hon hade förstått att inte bara hon och pappa gick på knäna av sömnbrist utan att också lilla barnet led. ”Nils är 10,5 mån och har aldrig sovit riktigt bra och rent dåligt sedan han var 4 mån.” Problemet med Attachment Parenting är att barnet lär sig, fort nog och bestående nog, att det är hjälplöst utan (framför allt) mamma. Snart, allt eftersom barnet växer, känner sig mamma lika hjälplös hon. Lille Nils mamma var djupt olycklig: ”Jag kan inte ge min son det han behöver.” Betecknande för Attachment Parenting är att de små barnens rörelsefrihet hålls tillbaka. Man kan säga att denna inte står på AP-kartan över huvud taget - attachment betyder 1/ fastsättning, fästande, 2/ fästanordning, 3/ bihang, extra tillbehör, 4/ hängivenhet, böjelse. I praktiken betyder ”fästanordningen” ett hjälplösförklarande av barnet. Den sorgliga effekten av det ambitiösa närhetstänkandet dygnet runt blir lätt till en förlängd - och med tiden klart naturvidrig - livmodersymbios. För barnet, som växer i rasande fart, är en sådan envist vidmakthållen symbios svårt passiviserande. När Nils var knappt 10 månader hade föräldrarna försökt sig på SHN-kuren. Ambitionerna fanns nog, och lille Nils svarade fint första natten, men bygget rasade sedan samma morgon. Man gav upp och återgick till det gamla. När lille Nils kom till mig brukade hans nätter se ut så här, efter vad mamma berättade: Kl 7 somnar vid bröstet, sover 45 min, upp och bära 5-10 min, sjunga; somnar, läggs ner efter 10 min. Kan sova 1,5 tim, dags igen, samma sak, äter bröst (lugnad, halvknorrar) ca ½ tim, sover igen, vaknar varannan timme (som värst), samma sak igen. Kan någon gång sova 4 tim efter kvällsstöket till ca 2-3, upp igen, mer bröst, läggs ner, osv. Dags igen vid 4-5 (vargtimmen), får ligga kvar i sängen hos mamma och pappa, upp 7. Ca 5 uppvak? Plus vargtimmen 4-6. Får ihop ca 8 tim sömn/natt. Dagsschemat fanns på plats och fungerade bra, även om lurarna var vingliga ibland. Mamma var mycket noga med maten och lille Nils åt med god aptit, trots sin trötthet och trots idogt nattsnuttande. Det var en lättnad. Däremot var han motoriskt sen. Nils försökte aldrig äta själv och hade först ganska nyligen börjat ta sig fram ålandes på golvet. SCHEMA Önskad natt: 7.30 – 7 Lille Nils var ensam herre på SHN-täppan i Gastsjön (medan jag förr brukat ”kura” två eller tre barn åt gången). Därmed kunde jag göra noggrant detaljerade anteckningar kring hans fyra nätter. Jag återger dem här i förhoppningen att de ska kunna vara till hjälp och tydlig illustration till Sova hela natten-kuren, sådan den kan se ut i praktiken. Obs! Det hela ska verkligen läsas som en illustration, inte som en bruksanvisning i sig. Man måste ha Lathunden i ryggen, helst själva boken SOVA HELA NATTEN. Det är oefterrättligt viktigt! Praktiken går inte att rycka lös från teorin, lika lite som teorin kan stå fri från praktiken med någon vidare framgång. NATT 1 7.22 Mamma lägger. Stor protest. Jag buffar och ramsar 1,5 min. Får reagera (står upp). In efter 1,5 min, lägger tillrätta o buffar igen. Ramsar ut. Han hostar och klagar. Väntar 1,5 minut. Han är trött och skrikandet ”går ner”, men det klagas och hostas. 7.27 Går in, står upp, lägger tillrätta o buffar x8 (2x4). Livliga protester men dödstrött. Ramsar x8. Avvaktar. Går ”ner”, mycket slut. Hostar lite av och till. 7.29 börjar övergå till gnyende, med småhosta. Avvaktar, han står upp 7.32. Buffar och han låter först lugna sig (ca 12 omgångar i allt) och slappnar av i kroppen även om han inte tystnar helt, så jag fortsätter. Men han tar nya tag och spänner sig och klagar högljutt, och då ramsar jag mig ut x6 i väntan på att han ska ”be” om hjälp och tro på den. Hostar och gnyr. Han får vara i fred en liten stund, skriker inte utan stånkar, klagar, gnäller, hostar. 7.36 In (står upp), lägger tillrätta, buffar och han tar emot, lugn ganska direkt. Ligger kvar och krångla inte. Men tar ny sats och jag trycker till och börjar ramsa, ut x8. Nu får han vänta lite längre på nästa lugnande. Hostar och gnyr men kraftlöst. 7.41 Står upp, jag lägger tillrätta vilket han faktiskt tacksamt tar emot. Buffar honom närapå tyst och alldeles lugn i kroppen, trycker till avslutningsvis med första ramsan varpå han tar ny sats. Ramsar mig ut x8. Han får reagera. 7.46 In, står upp (det var tyst!). Lägger ner etc, buffar x10, han tar emot men är väldigt synd om… tycker han. Ramsar mig ut när han börjar hosta och krångla och får ta i med stort magstöd. Han fortsätter klaga! Kan dock inte kallas skrik. Mycket trött. 7.49 Tyst. Står upp. Lägger honom och han hjälper till. Buffar lite mjukt och han gillar det enormt! Men jag tänker inte söva honom, trycker till + första ramsan (omedelbar protest) och ramsar ut (x8). Oj, vad det är synd om oss då plötsligt! Nu får han klaga vidare (hostar ansträngt) en liten stund, och reagera klart. ”Försöker” skrika – men det är jobbigt!! Låter mest som halvdana ylanden. Tystnar mellan varven. 7.55 Står upp. Låter sig villigt läggas. Buffar honom lugn och tyst på ingen tid. Ni njuter han. Men när jag trycker till en sista avslutande gång med första ramsan protesterar han genast. Det märks att han har blivit sövd förut = inte tror sig om att våga somna själv! Hostar tappert… 7.59 Prövar med att bara ramsa x6 – hurtigt och högt – och si, han blev ARG! Mycket bra. Slutat hosta och övergått till beklagande/arga svordomar. 8.02 Ny ramsa x6, går inte in. ARG! Bra! Ylar surt mellan varven, upp och ner, av och till. Låter betydligt piggare… Anstränger sig EN gång att hosta så det ska låta ynkligt, men övergår till halvyl/gnäll. 8.04 In, står upp, älskar att bli lagd och buffad. Tar det kort (han tystnar genast) och går ut med ramsan, ilsken protest igen och han tänker verkligen inte lyssna! ”Livskris” här som han får svära sig igenom tills han tar emot ramsan; jag tror inte jag ska gå in mer. 8.08 Hurtig, hög, glad ramsa x6 och han börjar motvilligt lyssna, på slutet. Men tystnar inte (matt + arg) så vi fortsätter så här… 8.10 Som ovan (inte in) 8.12 Som ovan (inte in) x6 – han tystnade på 3:e ramsan men tog ny sats 8.14 Som ovan – nu börjar han tystna på ramsan (2 eller 3), jag kör x6 och han tar ny ambitiös sats, men svagt. Gnöl. Tyst emellan. Jag riktigt hör hur han tycker jag ska komma in och buffa… 8.16 TYST – jag kastar in bekräftelseramsan i dörrspringan, mjukt. Tyst! Och så ett halvhjärtat gnöl (en gång) efteråt, som vi inte tar något extra för. Ska gå in om 10 min och se hur monsieur ligger…! 8.26 Ligger – halvsitter! – och sover med näsan mellan spjälorna… Lyfter honom på plats och lägger upp armarna och han säger ingenting. Stoppar om, öppet fönster. Summering: VAKEN 1 TIM 4 MIN (10 tittar till; sover gott, andas lugnt, ligger på mage, har inte sparkat av sig) (12 dito) (2 dito) 2.30 Gnällgråter, trött. Ramsar genast x4. 2.32 in (står), lägger ner, tystnar genast, gör en kort lätt solfjäder under ramsa + ut. Men nu kör vi igång liknande som förut, med lite hosta och protester som är trötta och gnälliga. 2.36 Ramsa x6. Det är INTE läge att gå in. Det här fixar han själv om han får chansen. Tystnar! 2.37 Bekräftelseramsa x4. Tar emot de två första och börjar sedan protestera, tycker synd om sig… Börjar hosta lite och småylar och försöker ta sats ordentligt men är för trött, det blir gnöl. Han får gnöla klart innan jag bekräftar igen. 2.41 Bekräftelseramsa x4 och han är tyst – tills jag är klar! Klent nytt varv. Får invänta nästa tystnad som varar längre än en halv sekund, ha! Men han skriker inte här utan gnäll-gnölar, inte argt utan väldigt – hm – självömkande, klagar fastän allt egentligen är ganska skönt! Det får han hålla på med tills han tröttnar. 2.46 Han får en gladare och mindre söt, hurtigare påminnelse x6 som säger att det INTE är särskilt synd om honom! Varpå han helt enligt skolboken försöker bli ARG (à la Missförstådd Man) men det är han för trött för. Försöker svära/klaga samtidigt. Be my guest. Olycklig är han inte. 2.50 Ylar och försöker ropa. Jag går nu till dörren efter att JAG fått nog och ger småarg ramsa, s k pangramsa x4, han halvtystnar och jag mjuknar som till bekräftelse på de sista 2, men då gapas det genast argt/trött. Sätter på musik och gör ljud. 2.55 Hurtig ramsa x4, han lyssnar men VILL inte lyssna, hostar och klagar, försöker tydligen kräkas eller låta så; VÄLDIGT synd om. Tycker inte jag. Och det är det han behöver förstå – att det är trevligare att ligga skönt och sova så gott. Ska kolla honom (gå in) nästa gång, men då blir det raskt, tyst och effektivt. Och då blev det tyst! (Typiskt.) 2.57 Bekräftelseramsa x4 – som han tar emot, helt tyst. Ska lägga rätt om 10 min. 3.05 Dit hann vi inte! Plötslig protest/fråga, ramsa x4 både hurtig, glad och bestämd. Han hojtar under den men tystnar efteråt… Smågnäller lite svagt nu. 3.06 Får en bekräftelse som han tar emot, helt tyst. 3.08 Ny sur fråga/protest. Nu får han vara i fred, han vet vad som gäller nu – att han INTE kommer upp och ingen kommer in (”på natten händer ingenting”). Åter väntar jag tills JAG fått nog, om han alltså envisas här. Den här lille älsklingen är inte rädd och inte förtvivlad. Han är bara ”räddad” femtioelva gånger för mycket och tror att han inte KAN – någonting! 3.14 Får en ramsa i rätt likgiltig ton x4 medan jag är på väg till de andra 17 bebisarna, alltså inte i dörrspringan utan i förbifarten. Tystnar genast och är tyst hela ramsan, ungefär som om han tänkte: ”Jaja, bättre än inget.” Men nu är vi inte i underhållningsbranschen! Resten får han gnöla ur sig bäst han ids. Av och till försöker han ”prata” respektive är tyst respektive smågnölar, mycket svagt nu. Tystnar, han får ingen bekräftelse här, det fick han nyss. Väntar 10 min… 3.25 (Han har gjort ett par småljud under tiden.) Går in, med ett nytt litet lakan för säkerhets skull, men han verkar inte ha kräkts, alls. Sitter snällt upp! Och vinglar av trötthet. Lägger på lilla lakanet över huvudänden, stoppar om det lite, lägger honom ner, han tar tacksamt emot Han sov alltså inte, men poängen är just att jag går in när han INTE skriker och gör det för att bevaka hans intressen: han ska sova så gott, ligga skönt, ha det bra. ”Jag vet vad du behöver, du behöver inte själv bevaka dina intressen här i världen, du kan ägna dig åt att njuta av livet – inklusive den livgivande sömnen, som är så skön.” Och nu sover han gott, trygg i sig själv. Summering: VAKEN 1 TIM (4 Tittar till, han sover gott och har inte rört sig.) (4.30 dito) (5.30 dito) 6.00 Gnöl, ynkligt, frågande. Hög betryggande ramsa i dörrspringan x8 samt glad musik. 6.03 Hurtig ramsa upplysningsvis (”Din morgon har inte kommit än”). Musik. 6.12 Klart sur. Ramsar x6, musik. Här ska inte tyckas synd om. Han har det bra! Skriker ilsket av och till men hans morgon har inte kommit än, punkt! Tyst. 6.23 Hojt, vaken, tror att han har sovit klart. In, lägger ner tyst + solfjäder en längre tid. Slutar innan han somnar. Ramsar ut x4 (högt, självklart). Tyst. (MUSIK!) Summering: VAKEN 23 MIN 6.42 Ramsa x6 i förbigående, högt. Musik. Hör att han står upp, går in och lägger ner, tyst, + ramsa x4. Musik. Nu väntar vi på mamma! 6.52 Lägger ner, ramsar x4. Tyst. 7.00 Gnäll, vaken. Mamma stormar glatt in i tyst ögonblick. VAKEN INALLES: 2 TIM 23 MIN + MORGONKVART
NATT 2 Mamma lägger kl 7 efter amning, småskratt, god natt till lampan etc. (Lille Nils är mycket blek i dag och väldigt trött.) 7.01 Anna ramsar högt och betryggande, x4. 7.04 Ramsa i förbifarten, lätt hurtig x4. 7.06 Ramsa i förbifarten, lätt hurtig x4 – tystnar. Smågnäll, tystnar. 7.12 Bekräftelse x4 (tyst vid slutet). (7.24 Mamma fick lägga rätt efter 10 min; ingen reaktion.) Summering: VAKEN 12 MIN (8.05 tittar till, sover lugnt) (9.00 dito) (12.30 dito; lägger på täcket lite) 1.25 Gnäller till – får genast en bekräftelseramsa x4 och det blir inte mer. (Inte vaken alls.) 3.25 Gnäller till – får en bekräftelseramsa; tyst, men fortsätter gnälla efteråt. Får vara. Låter trött men halvhjärtat ”vaken”. Här vet han nog verkligen inte alls vad han ska göra! (Var är mamma?) Han prövar lite småyl, tystnar, klagan, tystnar, ”prat”, tystnar, suckar, gnäll, host (en gång) och försöker till slut skrika lite, men får inte till någon riktig övertygelse i det hela. Betyder antingen att han tror att han har sovit färdigt och väntar på underhållning, eller att han är sur för att han vill somna om men inte kan – inte vet hur man gör, själv! Han tröttnar snart på att försöka påkalla den uppmärksamhet han inte får. Jag inväntar rätt sorts tystnad för ännu en bekräftelse, dvs påminnelse och bekräftelse i ett, som kommer att vara rätt så bestämd och slutgiltig. 3.55 fick han den – och lyssnade med hoppfulla underhållningsöron! I tystnaden efteråt hördes tydligt hans besvikelse att det inte blev mer! Nu har jag dragit lite i lådor och satt på nyårkonserten (2001) som han gillar. Den får han sova till vare sig han vill eller ej… Dvs JAG är vaken men har mitt liv i gång (”bössan laddad”) men HANS morgon har inte kommit än. Vill han ligga vaken och ha tråkigt är det hans problem. Ingen ”hör”, ingen räddar, ingen tycker synd om honom, han har det ju underbart! (Förmodligen sitter han upp. Jag aktar mig för att se efter så länge han är vaken.) Musiken är så hög att han verkligen ska fatta (tro!) att ingen ändå hör honom. Han klagar av och till men det är inget ledset över det, bara surt/trött yl. Här SKA han somna om själv, och det får ta den tid det tar. Han växlar mellan yl och tystnad. Under andra låten, en wienerpolka, är han tyst längre och längre mellan de små ylandena som jag tjuvlyssnar till utifrån verandan, vid hans öppna fönster… Han är mycket trött och svag i sina protester som mest låter som för sakens skull. Förmodligen står han upp nu, så länge han orkar. Men han kan sätta och lägga sig själv. Han behöver lösa denna sin lilla livskris själv. Så jag ska verkligen sluta koncentrera mig på honom och återgå till datorn i stället! Behöver han verkligen hjälp lär jag höra det! (4.06.) 4.08 – där fick jag ge mig, han lyckades hetsa upp sig och skrek, väldigt surt och trött men också en aning ledset. Han fick en bestämd ramsa x6 som inte var tröstande, mer småarg, hög, punktsättande. Han reagerar med att INTE tystna, förrän efteråt efter en stund; ylar igen och det är frestande att gå in och lägga tillrätta; tror inte det skulle behövas mer för att han verkligen skulle somna direkt. Men jag VILL att han ska lösa det här själv, ffg i sitt lilla liv. Han KAN! 4.24 verkar det vara bestående tyst? Dämpar musiken och avvaktar 10 min. 4.33 Se där! Duktig pojke! Han hade lagt sig ner, på mage, med armarna upp så fint – visserligen ovanpå täcket, men ändå! Och åt ”rätt” håll. Jag lyfte bara loss täcket och la det över honom. Summering: VAKEN 1 TIM (5.55 Tittar till. Ligger lika fint, sover djupt, småsnarkar! Låter så snusigt skön…) 6.57 Mamma tittar till – och han är lite vaken! Stor glädje! Upp! VAKEN INALLES 1 TIM 12 MIN NATT 3 7.24 Mamma lägger tillrätta efter inte så mycket bröst + skoj med en inte alltför skrattig men glad Nils. Godnatt till Anna, lampa, rullgardin; ut med ramsa x4. Protesterar, och mamma laddar bössan högljutt i köket. 7.29 Mamma ramsar bestämt x4, Tystnade kort och fortsatte protestera, + ”går ner”. 7.34 Mamma ger bekräftelse x5 (!), han protesterar lite direkt, men gnölar ”ner” sig och börjar tystna mellan varven. 7.37 tyst – emellanåt lät han klart nöjd. 7.39 Yl – ett enstaka + tyst. (7.49 Mamma lägger rätt. Han låg på mage upptryckt i hörnet.) Summering: VAKEN 15 MIN 8.16 Smågnöl som stegras tills mamma ramsar x4 bestämt och mjukt/glatt. Protester, men rätt halvhjärtade. Av och till gnöl, inget högt. (8.40 Mamma lägger på täcket, han ligger fint.) Summering: VAKEN (?) 2 MIN 9.10 Smågnäll. Får genast en söt, vänlig bekräftelseramsa x4 (mamma har gått och lagt sig). Tyst. Tar plötsligt sats och ylar och klagar högt. 9.12 Får en mycket hög, bestämd ramsa x4 på temat: ”Det DÄR vill vi inte höra talas om!” Hostar och anstränger sig att vara synd om och det får han hålla på med tills han tröttnar (9.13). Ingen musik nu, bara normala tråkiga ljud i huset, inte höga, ingenting. Nu är det natt. 9.22 Gnölar igen halvhjärtat – det är nog lite mammavana som spökar, men här finns bara tråkig TV och tyst Anna. Inget händer alls. Han tystnar och övergår till att MUTTRA. Och tystnar. Och muttrar. Och tystnar. Och muttrar. Och tystnar. Bra! (9.25) Summering: VAKEN 12 MIN (11.15 Tittar till. Nu ligger vi på tvären vid huvudänden! Men fint på mage och snus-sover skönt. Lyfter rätt och lägger på täcket.) (2.00 Tittar till. Småsnarkar. Ligger fint, lite snett mot hörnet, på mage.) (3.30 Tittar till. Dito.) 3.38 Ett minignäll – ingen åtgärd. 4.02 Som ovan. 4.22 Som ovan. (20-minuters intervaller här! Klassiskt – han seglar upp till ytan, helt kort.) 4.25 Gnäller igen och fortsätter x3-4: han får en bekräftelseramsa x4 som svar. Vänlig men bestämd, mjuk på slutet, avslutande. Tar emot och förblir tyst. Jag håller mig också själv tyst nu, inga ljud i huset, det ska vara tyst natt här nu, anser jag, eftersom han sover lite ytligt, och vi vill inte utmana ödet så att han vaknar ordentligt. Tassar omkring barfota… Han ska vänjas vid både ljud och tystnad på natten/lurarna på dagen. Så här spolas inte ens på muggen just nu! (5.25 Tittar till, sover gott, täcket på, snusar men ”snarkar” inte.) 5.48 Plötsligt, rätt högt, små-ylande – dröm, förmodligen – förvirrad, trött. Får en ramsa x6 som han inte riktigt vill lyssna till; inte vaken. Tystnar av och till efteråt. Lite klagan. Inte särskilt genomträngande, mera gnälligt mummel. Jag avvaktar förstås; det här är inget jag kan (eller ska) ta bort, han löser det själv. Tror fortfarande inte han är vaken ordentligt. 5.53 Han fortsätter smågnälla av och till, svagt. Nu får han sin nyårskonsert fast inte så högt, bara lagom. Och jag gör andra ljud i huset. Sticker emellan i förbigående, verkligen på väg förbi, med en ”vårdslös” ramsa x4. Han protesterar genast – tycker säkert han har sovit färdigt dvs att det är dags för happenings, men han låter alldeles för trött för det. Höjer volymen på musiken. Och lille älsklingen tystnar snällt! (5.56.) Summering: VAKEN (?) 12 MIN 6.12 Smågnöl – ingen åtgärd. Tyst. 6.25 Spridda små gnöl. Ingen åtgärd. Tyst. 6.50 Mamma kommer! Tittar till; han ligger med benen under sig och sover så gott. VAKEN INALLES 41 MIN NATT 4 En betydligt gladare pojke i dag med klar blick och rosor på kind! Kryper energiskt i stället för att åla och har ny trevlig koll på lilla kroppen som redskap. Här blommas det! 7.16 Mamma lägger. ”Å, så SKÖNT!” ska det vara. Ramsa x4. Kvällsskrammel och prat. 7.29 (av och till fram hit) halvsovande smågnöl/tyst. (7.39 Upptryckt i hörnet! Täcket var på. Mamma lyfter ner lite.) Summering: VAKEN 13 MIN 8.07 Smågnäll, upp och ner, av och till, småyl, klago-”prat”… Dags för musik! Jag ramsar inte här, vill inte störa hans – hm – gnölprocess. Han gör ett par tappra försök att jobba upp lite kränkt ilska i gnölet, men ack – måste ju lyssna till Nyårskonserten! Jag tjuvlyssnar utanför fönstret på verandan och så gott som genast han hör musiken går han ”ner” och tystnar. Av och till men mer tyst än inte, och gnället är betydligt mindre missnöjt. – Man måste betänka här att han också känner på sig att (ytterligare) förändringar stundar – resa i morgon. 8.17 Spolar förbi pratet på bandet kvickt som attan så att han får sitt paradnummer (quadriljen)! Tyst. (8.30 Tittar till. Han har somnat ovanpå täcket åt ”fel” håll; jag lyfter rätt helt om och han gnäller till – jag lägger tillrätta snabbt och distinkt; bara armarna och benen; huvudet lägger han själv åt höger + täcket på och ut, utan tryck, utan ramsa. Dämpar musiken.) (9.00 Tittar till, småsnusar, ligger likadant.) Summering: VAKEN 10 MIN 10.00 Ett plötsligt rejält yl. Han får hög, klar, bestämd, vänlig ramsa x4 (mycket punktsättande) och tystnar genast. (Saknar musiken, kanske? Ha! Tråkig TV.) Summering: VAKEN 1 MIN (11.00 Tittar till. Sover fint.) (3.00 Mamma tittar till, la på täcket) (4.20 Tittar till, sover fint, täcket var på) 6.20 Smågnäll, frågande, trött. Mamma ramsar x4, lugnande, mjukt, säkert, som svar (”Inte morgon än, sov så gott” – typ). Små-”sjunger” efteråt, varvat med tystnad. Små ”prat”. Trött men närmar sig ju färdigsovet så smått. Tyst 6.24, så gott som. 6.33 Sätter på TV-nyheterna och stänger försiktigt dörren till hans rum (och tjuvlyssnar utanför fönstret). Det är för att inte mamma och jag ska störa honom så att säga personligen. Nu lär han sig att det inte är han som gör morgon. Tyst långa stunder men plötsligt sur kl 6.37 – hojtar argt! Tystnar när ingenting händer och tycker i all enkelhet synd om sig själv en stund. ”Pratskriker”, hojtar, tystnar. Fram och tillbaka – låter faktiskt rolig… Världen snurrar honom förutan! Märkligt. Men rätt skönt också, faktiskt (tystnar hela tiden mellan sur-varven). 6.44 – verkar ha somnat om? – Nej, han återtar lite luddiga vokalövningar av och till (6.54). 6.58 – 7.00 Mamma stormar in – och herr Nils klagar högljutt! Men det har han inget för – och strax ler han (lätt chockad) och ser strålande ut. Summering: VAKEN 28 MIN (möjligen minus femminuterslur). VAKEN (?) INALLES 52 MIN Och hur gick det sedan? Hemma första natten av uppföljningsveckan tog sig lille Nils ett präktigt återfall och gjorde som han brukade – hemma. Men mamma och pappa gjorde inte som de brukade – förr, hemma. Deras attityd var totalförändrad. De behöll lugnet, ramsade med urskillning och sprang inte in och störde. För lille Nils kan själv. Numera. Andra natten hemma sov Nils fint fram inpå vargtimmen, då han vinglade av och till någon halvtimme för att sedan somna om. Så fortsatte det. Sova hela natten-kuren är en process. Den går inte som på räls. Det kan vara fem steg fram och två tillbaka. Men jag har lovat att resten av arbetet bara är transportsträcka, förutsatt att de ömma föräldrarna håller (den arketypiska) vargen garanterat borta. Under denna transportsträcka fram till målet – som heter pålitliga, lugna, trygga nätter - ska de ”bara” visa samma lugna tålamod och ett enkelt och självklart förtroende för lilla barnet, som KAN. Ty vad lille Nils behöver nu är tiden och erfarenheten, den personligen erövrade: vargen kommer inte, man kan sova lugnt, det är trevligt att sova, underbart att vakna, härligt att leva livet! Och varken tid eller personligen beprövad erfarenhet kan forceras. Tålamod och förtroende är lösenorden. Den 23 juli, exakt tre veckor efter första natten på Sova hela natten-kuren, fyllde lille Nils ett år, och mamma rapporterade. Nu hade han sovit hel natt flera gånger, men vaknade fortfarande ibland vid kl 5 eller kl 6 på morgonen och undrade hur landet låg. I regel somnade han om fint. Någon gång behövdes en enstaka ramsa. Mamma lät pigg som en lärka. Födelsedagen hade varit stortartad. Fullt med folk, fest och champagne – hela kvällen fri. Och så en liten födelsedagspojke som till allas häpnad blivit så STOR! Nu kryper Nils ledigt på alla fyra. Och han reser sig och står och går längs allt man kan röra sig kring. Däremot är han inte intresserad av någon ”gångträning” – att hänga i någons händer. Han vill gå själv! Han är rosig, stark och glad. Utvecklingen formligen exploderar. Gnäller han ännu någon enstaka gång, dagar eller nätter, överlåter mamma hans diverse små livskriser åt honom själv. Och han löser dem. Ty lille Nils tror inte att han är hjälplös längre. Mamma inte heller. ”Jag känner mig så mycket säkrare nu. Jag kan till och med bli irriterad om jag inte får sov!.” Lille Nils kom till mig den 2 juli. I dag, fredag den 29 juli, nästan på dagen fyra veckor sedan kurstarten här i Gastsjön, ringer mamma glädjestrålande och berättar om den lille hjältens senaste bravader. Man var på födelsedagsfest i går. Lille Nils fick somna i vagnen, på bortaplan, i vanlig tid. Efter någon timme vaknade han till. Utan att skrika ställde han någon fråga, som han besvarade själv, och somnade om. Frampå nattkulan blev han upplyft och placerad i bilbarnstolen för hemfärd. Det tog han inget extra för. Hemma las han sedan bara över i spjälsängen och sov vidare. Och där sov han tills morgonen kom. Ingen liten Nils är rädder för vargen här! Ingen liten Nils behöver hänga mamma i kjolarna mer. Ett litet AP-barn fick sova. Lille Nils har fått sina krafter, sin självständighet - och sin frihet. Liksom de ömma föräldrarna. Puss på näsan, min älskling! PS 16 augusti: Lille Nils mamma Catharina ringde och berättade att unge herr Nils blivit en SS (Säker Sovare  ). Han var hos mig på kur 2 - 6 juli och nu, 1,5 mån efter kurstarten, sover han gott hela nätterna utan undantag. Han har varit på diverse resor och utflykter. I ettårspresent fick han en resesäng som har kommit till användning på diverse ställen. Han har haft barnvakt, han har transporterats mitt i natten, han har flyttats från sovställe till sovställe utan protester och bara sovit vidare natten ut. Häromdagen stod han också lull ffg, dvs stod utan stöd, och lär alldeles snart börja gå Mamma har passerat zombiestadiet. Förr gick hon och la sig åtta, halv nio (inför en natt av ständiga uppvaknanden) och hade dragit på sig rejäla sömnproblem själv. Nu märker hon att hon orkar vara uppe till halv elva... njuta kväll med Nils ömme fader och, som hon sa: "Titta på TV!" vilket inte förekommit i modern tid  och hon sover gott. Hela lilla familjen mår kanon och åtnjuter en samfällt suverän rörelsefrihet.Copyright: Anna Wahlgren |