Månadens krönika oktober 2007

Dåligt samvete?

Månadens krönika citerar en intervju Cecilie Frödén gjort med mig.

Häromdagen presenterade Statistiska centralbyrån en rapport som visar att barn under sex år tillbringar mellan 1,5 timme och 2 timmar mindre med sina föräldrar i dag än för tio år sedan.

Vad tror du det beror på?

"Vi befinner oss inte på samma plats. Alltfler aktiviteter, från jobb till nöjen, försiggår utanför hemmet. Budskapet i dag är inte att vara tillsammans, leva och verka tillsammans i den gemensamma kampen för tillvaron, utan att göra något som betyder konsumtion, yttre stimulans, styrda aktiviteter utanför familjegemenskapen."

Hur ser du på föräldrars sätt att prioritera sin tid mellan arbete och barn?

"Jag tycker Sverige är ett oerhört barnfientligt land, alla de vackra orden till trots. Jag förstår inte hur svenska småbarnsföräldrar kan låta vårt krassa, konsumismiska samhällssystem beröva dem den stora lycka, glädje och utveckling - föräldrarnas egen - som det är att vara sina små barns allra bästa vän, tillgänglig för dem när de behöver det."

Vid en föreläsning Anna Wahlgren höll sa hon att det egentligen inte borde spela någon roll vilka politiska beslut som fattas kring familjen. Det är upp till varje familj att fatta beslut om hur man vill ha det, oberoende av hur den ekonomiska situationen ser ut.

"Två vuxna som förälskar sig kan bryta upp från varsitt äktenskap, överge flotta villor och fina bilar, byta ner sig i både jobb och lönegrad och tränga ihop sig i en tvåa i förorten - allt för att få vara tillsammans. Det kallas prioritering. Också ett litet barn borde få föranleda en sådan prioritering. Vi har ett personligt ansvar för våra liv, och det ansvaret borde inefatta våra barn."

Anna Wahlgren tycker att det är en sorglig utveckling att föräldrar och barn lever allt mer separerade från varandra.

"Alla förlorar på det. Även samhället i stort och därmed framtiden."

Många föräldrar vittnar om ett ständigt dåligt samvete över det faktum att de inte ägnar barnen tillräckligt med tid. Anna Wahlgren tycker inte att det är en känsla som ska ignoreras.

"Lyssna till vad det dåliga samvetet försöker säga! Det är en larmsignal. Det är ingenting som ska dövas utan uppmärksammas i högsta grad. Det är vår egen inre övertygelses röst som talar, och den protesterar ofta mot det liv vi lever och som skär mot vår innersta känsla för vad som är rätt. Mot vad vi egentligen vill, vad vi tror på. Att 'ägna för lite tid åt sina barn' brukar i regel betyda att man också ägnar för lite tid åt sig själv, sin egen utveckling och växt. Barnen är våra bästa lärare. Om vi vill lyssna."

Anna Wahlgren har länge hävdat att barn under tre år inte bör lämnas på daghem, utan hör hemma hos sin familj.

Vad grundar du det på?

"Iakttagelser av människans utveckling, av det lilla barnets behov och initiativ, Real Research Life som jag ägnat mig åt aktivt under fyrtio år. Många barnforskare före mig har konstaterat att det lilla barnet inte är moget att agera socialt och därmed kunna socialiseras före tre års ålder. Det är inte konstigare för sunda förnuftet än att små barn inte kan tugga förrän de fått kindtänder. Vi skulle aldrig drömma om att ta kattungar eller hundvalpar för tidigt från kullen. I så fall skulle vi kalla dem övergiva. Människobarn under tre år som tagits från sin 'flock' är lika övergivna."

Vad tror du händer om man ändå lämnar bort barnen före tre års ålder?

"Man tar mentala hälsorisker. Den slutsatsen borde man även kunna dra av att enkelt konstatera de uppenbara fysiska hälsoriskerna, som för tidig daghemsplacering innebär för alla barn."

Hur skulle samhället/föräldrarna kunna anpassa sig till den 'vetenskapen'?

"Omprioritering. Barn är inga livets standardtillbehör som ska införskaffas som en bokhylla Billy eller en ny bil. Barn är en gåva och ett lån. Vi förvaltar den gåvan och betalar av på det lånet mycket, mycket dåligt i vårt samhälle. Barnen svarar med mer eller mindre våldsamma uttryck för sina ständiga frustrationer. Här finns inga standardlösningar. Människor, även politiker, måste till att börja med inse sitt personliga ansvar. Gärna minnas sin kärlek också och sin livsglädje, och inrätta samhället efter mänskliga värden i stället för ekonomiska."

Tror du att det finns intresse för att tillmötesgå barnens bästa, så som alla politiska partier talar om?

"Det finns nog intresse, för det blir dyrt för samhället när barnen trilskas för mycket och protesterar för vilt i form av våldsamheter och/eller psykiska problem. Så det intresset är, eller blir som vanligt, övervägande ekonomiskt. Kunskapen om vad som är barns bästa är milt sagt vag. Bristen på kunskap, liksom bristen på genuint intresse, kan till exempel utläsas av det faktum att vi har hundratals matlagningsprogram på tv, men hur många handlar om barn?"

Ylva Elvin-Nowak, fil r i psykologi som forskat om föräldraskapet, hävdar att det inte finns seriös forskning som kommit fram till att det är bättre för barn att vara med sina föräldrar.

Hur kommer det sig, tror du?

"Det vore naturligtvis praktiskt för vårt pengastyrda, konsumtionsstyrda samhälle om kärnfamiljen kunde utrotas, och försök till det har gjorts förut. Forskning är alltid mer eller mindre anpassad till ekonomiska intressen.

Men folk envisas med att bilda familj, och folk envisas med att bli lyckliga när deras små barn kommer till världen. Om inte samhället kan låta människor bibehålla den lyckan och få sträva efter ett glädjerikt liv med sina barn, då är det ett dåligt samhälle, som i slutänden stryper sig självt. I Tyskland avstår 40% av alla fertila kvinnor från barn därför att moderskapet inte låter sig kombineras med karriären. Det är ett starkt underbetyg, inte bara åt samhället de lever i utan också framtiden och livet självt.

Det skulle inte förvåna mig om Gud en dag surnar till på allvar uppe i sin himmel och gör oss infertila allihop, så att vi inte kan föra människosläktet vidare. Vi tar ju inte hand om vår avkomma, vilket minsta råtta, minsta mus vet att göra! Under brinnande kamp för tillvaron lär djuren sina ungar att skaffa föda, bygga bo, undvika faror, ta sig fram här i världen. Vi sätter våra ungar i en hage i skogen: 'I kampen för tillvaron har jag ingen plats för er, små barn, men jag älskar er jättemycket när jag är ledig!'

Ingen är i själ och hjärta nöjd med den ordningen. Jag tycker inte det är konstigt, eftersom den är klart naturvidrig."

Intervjun av Cecilie Frödén var publicerad i tidningen Kristdemokraten nr 20 den 14 maj 2004.