Månadens krönika februari 2010

NU FÅR DET VARA NOG

Måndagen den 8 februari sändes ”Vem vet mest” i SVT med Rickard Olsson som programledare.

En fråga löd: ”Vilken Wahlgren är känd för sina barnuppfostransråd och står bakom Sova hela natten-kuren?” – ”Anna”, blev svaret. ”Ja, Anna är det ju”, sa programledaren, som förstört så många barn - stackrarna!”

Jag har polisanmält ärekränkningsbrottet enligt Brottsbalken kap.5.

Jag har anmält inslaget till Granskningsnämnden för Radio och TV.

Jag har hos Justitiekanslern rest ett skadeståndsanspråk på 250.000 kronor.
 
Jag har blivit kallad barnamörderska i pressen av både svenska och norska läkare. Jag har blivit kallad änglamakerska. Det grova förtal nätmobben ägnat sig åt i åratal kunde ha knäckt en oxe. Barnläkarförbundets bannbulla till samtliga BVC och samtliga svenska media är djupt kränkande.

Jag har inte gjort någon anmälan. Någon gång. Än.

Uttalandet i ”Vem vet mest” var droppen som fick bägaren att rinna över. Frågeprogram är populära. Rickard Olsson är populär. Halva Sverige "vet" nu att AW är hon som FÖRSTÖRT SÅ MÅNGA BARN. Flinet sanktionerar bara "faktum". Det blir en skojsig etikett.

Den är inte skojsig för mig. Vi talar ärekränkningsbrott.

Många tittare har reagerat. ”Det blev en olycklig formulering i all hast”, svarade projektledaren Ragnhild Fjällhed en av dem, utan att beklaga. Någon ursäkt har inte utgått. Rickard Olsson har inte hört av sig.



Under trettio års tid har jag utvecklat någonting jag kallar Sova hela natten-kuren. Folk som såg att mina egna många barn sov som drömmar på nätterna, tolv timmar sammanhängande, kom och bad mig om hjälp med sina, som inte sov så bra (eller alls). Jag hjälpte dem. För mig var det inte konstigt. Jag utgick från den enkla sanningen: att små barn, i likhet med alla andra levande varelser av kött och blod, inte bara kan och behöver utan vill sova så gott på nätterna. De behövde ibland bara lite hjälp att komma i ro. Jag kunde ge dem det, och föräldrarna fortsatte i samma stil, lyckliga. SHN har räddat både hälsan och förståndet på tiotusentals familjer, som inte sällan skaffat sig ett barn till i stället för att gå isär (för att få sova åtminstone varannan vecka).

Genom åren har jag personligen kurat över 800 spädbarn. Jag har aldrig misslyckats (utom i två fall då barnen medicinerats med neuroleptika och borde ha avgiftats först). Bland föräldrar och mor-farföräldrar till ”mina” kurbarn återfinns både barnläkare, sömnforskare och kändisar av alla slag. Jag har dock alltid värnat om deras integritet och aldrig släppt några journalister över bron.

Det jag har gjort när jag utvecklade Sova hela natten-kuren - som ingen annan s k sömnexpert lyckats med – är att förstå SÄKERHETENS betydelse, den faktiska, fysiska säkerheten, ur ett psyko-biologiskt perspektiv, det där människan, såväl den lilla som den stora, hör hemma. Där låg hela hemligheten. Känner sig barnen säkra för liv och lem, sover de. Det är inte många som (ännu) fattat denna fullständigt banbrytande insikt - som ändå borde vara glasklart naturlig, eftersom alla levande varelser mer eller mindre dygnet runt sysslar med att försöka säkra livhanken. De små barnen kan inte det själva. Alltså måste vi göra det åt dem.

Så enkelt är det, och inte särskilt svårt!

Och så enkelt fick det ju inte vara. Avundsjuka och misstro stack upp sina fula trynen, främst på föräldrasajten Familjeliv, landets största. Nätmobben slog ner på mitt alltmer välbesökta föräldraforum, på mina ”metoder” och på mig som person. ”Åt helvete med AW.” – ”Galenskap.” – ”Namninsamling mot AW!”- ”AW hejar på föräldrar att vanvårda och misshandla sina barn.” – ”Gud så skadade barnen kommer att bli av att behandlas så illa som AW uppmanar föräldrar att göra.” – ”Förstår inte att hon inte blir stoppad.” – ”En jävla dag så kommer hon själv att orsaka ett oskyldigt barns död.”

Första SHN-boken kom 2005, i Sverige och i Norge. Barnläkarna gick genast till attack. Oförblommerat påstod man till exempel att andningsövervakning inte alls förekom på sjukhusen, så andningslarm skulle man inte ha. WHO hade 1992 utfärdat dekretet att alla små barn skulle sova på rygg, annars kunde de dö i plötslig spädbarnsdöd. Med hjälp av en vettlös skräckpropaganda lyckades barnläkarna inbilla folk att magläget, det som små barn är gjorda för, skulle vara livsfarligt, medan ryggläget skulle vara säkert. Ingetdera är sant. Det som är – kan vara – livshotande är de långa andningsuppehåll alla små barn gör, där ett kan bli ett för långt och för mycket. Alla nyfödda gör andningsuppehåll flera gånger om dygnet, ofta på hela 40 sekunder i stöten, vilket få vuxna skulle klara av. Under djup sömn händer det att de ”glömmer” att dra efter andan igen. Andningsverksamheten är inte automatisk från livets början utan snarare att likna vid en serie reflexrörelser. 20-30 barn om året i Sverige, av ca 115.000, dör i PSD. Fullkomligt i onödan, hävdar jag. Inte någonstans i hela världen finns ett enda fall av PSD vetenskapligt dokumenterat där barnet som avled sov på mage under övervakning av ett aktivt andningslarm.

Nu blev jag kallad barnamörderska eftersom jag angrep etablissemangets prestige. WHO har ju som bekant utnämnt svininfluensan till en pandemi – med vaccineringstvång för helst hela världens befolkning. Kommittén av experter bakom beslutet hålls hemlig. Inga namn lämnas ut. Det är ingen vild teori att oetiska kopplingar till läkemedelsbolagen ligger bakom hemlighetsmakeriet. VD:n för Novartis i Schweiz, huvudtillverkaren av svininfluensavaccinet, har en nätt årsinkomst av nästan en miljon – om dagen.

Läkemedelsindustrin är naturligtvis synnerligen angelägen om att fånga upp de nya över hundratusen potentiella patienter som föds bara i Sverige varje år. Därför är det verkligen inte meningen att de ska sova så gott om nätterna. De ska ha problem, som kan medicineras. Deras mödrar, som stupar av sömnbrist, ska gå på antidepressiva, medan barnen får neuroleptika, ”lugnande droppar” som är ungefär lika lugnande som narkos och som brukar ges heroinister på avgiftning och andra dårar, ursäkta. Visserligen står det på tre ställen på exempelvis Theralenförpackningen att det INTE ska ges till barn under två år, men vem bryr sig? Det ger barnläkarna till sexmånaders spädbarn utan att blinka. (I rättvisans namn ska sägas att det finns några få som blinkar.)

Expressen uppmärksammade saken på löpet redan 1980, då jag skrivit min första artikel i ämnet, ”J’accuse”, om hur läkarna drogar späda barn. (Finns på min hemsida.) Det är 30 år sedan. Sedan dess har vi fått allt fler och allt tidigare vaccinationspåbud, en explosion av autism bland små barn och x antal bokstavssjukdomar som alla ska ”behandlas” med amfetaminbaserade läke(?)medel.

Nu blev jag alltså barnamörderska för att jag – eller rättare sagt spädbarnen själva – påvisade hur magläget ger en bättre, djupare, neurologiskt hälsosammare och längre sömn. På rygg sover späda barn ungefär lika gott som en sköldpadda på sitt skal eller en groda eller skalbagge på rygg. En livshotande position. Det ”vet” de små barnen också, som inte för sitt liv (!) kan upprätthålla livhanken själva. På rygg sover de mer eller mindre oroligt i 45-minuterspass. Men spädbarn SKA sova på rygg, säger expertisen (bl a professor Hugo Lagercrantz, som veterligen aldrig skött ett spädbarn alldeles själv en enda natt). Det ska de inte alls, säger jag. De ska INTE behäftas med hälsofarlig sömnbrist, och deras överlevnadsångest ska inte cementeras. De ska sova på mage med larm.

Men barnläkarna avråder från andningslarm (American Academy of Pediatrics: Policy Statement). Varför det? Fråga dem! Ett vanligt svar är att andningslarm inte förhindrar PSD. Föräldrarna skulle bara ”bli oroliga”. Och brandlarm förhindrar inte villabrand, och bilbälten förhindrar inte bilolyckor. Så avråd, brandkåren! Avråd, Trafiksäkerhetsverket!

Intressant är att PSD försvann så gott som helt i Japan när man beslöt att inte vaccinera barn under två års ålder. I sammanhanget kan jag nämna att min lille son, som var yngst och den av de små som senast blivit vaccinerad mot bl a difteri, dog tre år och tio månader gammal – i difteri. (Två månader senare kallades min döda lilla pojke till fyraårskontroll.)

Plötslig spädbarnsdöd har överhuvudtaget ingenting med sovposition att göra. Så varför har statistiken gått ner så påtagligt sedan man mörkade vaccinfaran och gav det plötsligt påbjudna ryggläget ”äran” för denna nedgång? Därför att det är under den livsviktiga djupsömnen andningsreflexerna, någon enstaka gång (i 0,03 promille av fallen), kan sättas ur spel. Alltså snuvar man barnen på djupsömnen. Vill man ha nolltolerans för PSD – utan andningslarm, nota bene! – ska man inte låta spädbarnen sova alls. Om folk slutar köra bil, minskar också statistiken för trafikolyckor radikalt. Nolltolerans uppnår vi med alla bilar avställda.



Men jag blev utnämnd till barnamörderska. Läkartidningen undrade i en ledare vad jag skulle säga till de föräldrar som kom till mig med sina döda barn efter att ha följt mina råd. I Norge blev jag uttalat, i pressen, betitlad barnamörderska. Den norska SHN plockades snabbt bort från förlagets utbud (men hann göra livet gott för många små norska barn ändå).

2008 kom nya Internationella Sova hela natten, givetvis på eget förlag, utarbetad med strålande nöjda föräldrarapporter, och nu tog nätmobben, som såg mitt föräldraforum växa över alla bräddar, till det verkliga rävspelet. Man bombarderade polisen med anmälningar, och BO, och Bris, och barnläkarna. Jag hade lagt ut ett upphovsrättsskyddat filmklipp på min hemsida med exempel på hur man kan lugna ett skrikande barn i barnvagnen med ett rytmiskt tryck över lilla ryggen och bakhuvudet för varje ”vagning” – varpå nätmobben (olagligen) la ut klippet på YouTube efter att ha klippt bort resultatet av den lugnande behandlingen, dvs ett lugnt barn som var i stånd att somna. Nu såg det ut som om det var jag som fick barnet att skrika, och det var förstås mums för Måns. Lars H Gustafsson blev ”läkaretiskt upprörd” och skramlade ihop ett seminarium, där man samfällt fördömde AW och hennes ”barnmisshandel” - som var "livsfarlig" och kunde leda till om inte alltid döden så i alla fall till Baby Shaken Syndrome. (Vilket är omöjligt att åsamka ett spädbarn som ligger på mage.)

Jag fick förstås ta bort filmklippet och ersätta det med en demonstration på ett ICKE skrikande barn.
Lustigt i sammanhanget är att femminutersmetoden, internationellt kallad Controlled Crying Method, där barnet mer eller mindre hysteriskt får skrika sig till sömns utan att föräldrarna gör ett smack, aldrig har benämnts som den barnmisshandel JAG anser att den är. 5mm ska enligt order uppifrån rekommenderas av alla BVC. Nästa steg är medicinering med neuroleptika. Man kan också få komma till barnpsykolog - utan barnet. Det är vad hjälp etablissemanget har att erbjuda.

Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson m fl lyssnade omdömesbefriat på nätmobben och tillskyndade, ovanpå den svartlistning man tidigare bedrivit, stora artiklar i SvD (Ingela Rådstad) och DN (vem det nu var) som beskrev vilken allmänfara jag var; på grund av mig stod det exempelvis 100 skolbarn färre på skolgårdarna och tog studenten. (Att 30.000 foster aborteras per år i Sverige nämns naturligtvis inte i sammanhanget AW=barnamörderska.)

Ett stort sömnseminarium anordnades sedan av samme Gustafsson m fl i Malmö, där man lekte privat domstol – den anklagade var inte inviterad – och enades om ett skriftligt fördömande av mig och SHN. Bannbullan signerades av Riksföreningen för Barnsjuksköterskor (Eva Lotte Mörelius, ordförande, och Göran Wennergren, professor) och Svenska Barnläkarföreningen (Margareta Blennow, ordförande, och Tor Lindberg, professor emeritus) och sändes ut som pressrelease till samtliga media i landet samt till alla barnavårdscentraler, som fick order att å det bestämdaste varna för AW och allt hon stod för. Föräldratidningarna fick aldrig mera nämna SHN i sina ”sömnskolor”. Kritiken mot AW, nu legitimerad persona non grata, skulle påpekas så fort hennes namn (helst inte) nämndes.

Varenda blaska i landet fick veta att jag ägnade mig åt barnmisshandel och publicerade det.

Det fanns dagar, veckor, då jag inte vågade visa mig bland folk. Jag såg människors blickar. Och polisanmälningarna haglade. Ingen, varken barnläkarna, polisen, Barnombudsmannen eller Bris, som f ö tilldelades fem kronor för varje försåld SHN-bok, kontaktade mig dock personligen.

Jag trodde faktiskt detta skulle knäcka mig. Jag har varit legitim slasktratt i det här landet i många, många år men denna personförföljelse – och sådan har ju via nätet knäckt fler än mig - blev för mycket. Jag gick in i en djup depression medan förföljelsen pågick, från våren 2009 och hela vägen till nu.

Jag vill ingenting annat än de små barnens väl och jag gör det. Jag får vara tacksam att jag inte lever på häxbränningens tid.




Sova hela natten-kuren är inte en metod. Den är en KUR, som reparerar de skador barnavanvårdskartellen har ställt till med med sina myter och lögner. Människor som går på knäna av sömnbrist ber om hjälp. De har alla desperat vandrat via BVC (5mm), barnläkare (medicinering med neuroleptika eller antihistaminer) och/eller barnpsykolog (som de får träffa utan barnet för att själva sättas under lupp). Varför kommer de till mitt föräldraforum, som en sista utväg? För att leta upp barnmisshandel?

Som jag bl a skrev i mitt (enda) genmäle på FL, vilket förstås snabbt drunknade i mobbens perpetuum mobile:

”Det finns ingen lag på att tillämpa Sova hela natten-kuren (som är en kur - ett botemedel - ingen metod), eller Standardmodellen, som är en rekommendation och som lätt av sig själv ger goda nätter - se decemberkrönikan 2009 - eller att läsa och ta till sig Barnaboken, som redan den ger goda nätter och ett gott liv med, och för, de små (och inte så små) barnen.

Det jag och mina ideellt arbetande medhjälpare på annawahlgren.com kan erbjuda är hjälp som fungerar, i praktiken. Om man nu vill få sova på nätterna - vilket även små barn både vill och behöver - men inte får till det utan går på knäna av sömnbrist och möjligen inser att också barnet far illa.

Är allting frid och fröjd finns ingen anledning alls att söka hjälp. Den som inte är sjuk går ju inte till doktorn.”

Jag hjälper den som behöver hjälp, och jag lyckas. På Familjeliv fortsätter man sin hatkampanj i tusensidiga trådar som börjar om, börjar om, börjar om. Vart vill de komma? De har redan anmält mig till alla tänkbara instanser, och vad hade de för det? Sitter jag i finkan med munkavle? Nej, det gör jag inte. Vi har yttrandefrihet i det här landet. Så vad var poängen? Barnläkarförbundets bannbullor? Vad hände med dem, då? Ingenting. I varje fall ingenting som gagnar barnen.

Föräldrar har fortfarande sitt eget omdöme, gudskelov och tack.



Hur mycket mina belackare än skriker om barnmisshandel, och hur energiskt etablissemanget än försöker tysta mig, blir Sova hela natten-kuren skolbildande, nu och i framtiden. Därför att den är enkel och logisk och utgår från vad som ligger i BARNENS intresse. Det alla föräldrar fortfarande har gemensamt är att de vill sina barns väl.

Sova hela natten-kuren är en kur - ett botemedel - för små barn som behöver få hjälp med att kunna sova lugnt och gott, skönt och sammanhängande, hela natten lång. Kuren fungerar på alla barn med sömnproblem därför att små barn, precis som alla andra människor av kött och blod, behöver sova på nätterna och vill det.

Vi vill alla kunna sova i lugn och ro. Barn är inga undantag.

Principen för Sova hela natten-kuren är enkel och saklig: man lugnar barnet där det ligger. Och man gör det betryggande, aktivt och förebyggande.

Små barn ska njutas – och njuta själva!


Anna Wahlgren

Fotnot: Internationella Sova hela natten och Barnaboken finns på engelska (A Good Night’s Sleep, For the Love of Children) och på tyska (Das DurchschlafBuch, Das KinderBuch). Barnaboken finns även på estniska, finska, danska, norska och holländska. Den kom ny och uppdaterad i Sverige december 2008 på Förlag Anna Wahlgren AB.

Internationella Sova hela natten kommer inom kort även på ryska. Under 2010 ges den också ut på finska, danska och italienska.