Månadens krönika mars 2012

Jag håller dig i handen, lilla barn

Barnet
det i mig som var tillitsfullt
kommer mig till mötes i dödens gränsland
Det ler förtröstansfullt
och sträcker armarna emot mig
Och jag säger:
Det finns ingenting att oroa sig för
Ser du
hur solen lyser
och fåglarna sjunger så vackert för dig
och jag ska ta dig i handen, lilla barn
vi ska gå ett stycke
över ängarna och marken
Och om vägen är slingrade och snårig
och stenarna stora och för många
och vi faller, du och jag
ska vi resa oss igen
och fortsätta
fortsätta
ändå
Det kommer att bli natt ibland
mörkt ibland
det kan hända att vi inte hittar vägen
men det gör ingenting,
jag håller dig i handen
så att ingenting ont kan hända dig
Du förstår:
världen är stor
spännande och farlig
men vacker också
och mild
och vi ska gå vidare i den,
du och jag
Vi ska gå till ett annat land
Jag vet inte riktigt
hur där ser ut,
men jag tänker mig
att där är vackert
Det är ett land
där man inte ställer frågor
därför att svaren redan finns
Det är ett land
där vilan är ljus och lycklig
för att ingen trötthet
någonsin funnits
Det är ett land där friden
är lätt på handen
inte tung, som lidandets balsam
och i det landet
ska vi glömma färden vi gjorde
om den var lätt eller svår
tung
ond
och vi kommer alldeles säkert att glömma
vad det var vi gick ifrån
Du
mitt lilla barn
vi ska gå hem
Jag håller mig gråtande
i handen


Sorgesång. Ur Barnaboken 2008

Copyright: Anna Wahlgren