Månadens krönika mars/april 2011

Vaccinera på egen risk

Den största medicinska skandalen i modern tid efter neurosedynet är under uppsegling. Vacciner skyddar inte. Vaccinering försvagar immunfunktionerna och gör kroppen intaglig för andra svåra sjukdomar, som inte sällan medför livslångt lidande.

”Why You Should Avoid Taking Vaccines” heter den notförsedda artikel av Dr James Howenstine ur vilken jag hämtat ovanstående uppgifter (II). Dr Howenstine citerar i sin tur förre chefen för nationella hälsoinstitutet i Amerika, Dr James R Shannon: ”Det enda säkra vaccinet är det som aldrig använts.”

Den skolmedicinska tanken är att vi byter en tillfällig försvagning av immunförsvaret till immunitet mot en sjukdom. Men vad det här utbytet egentligen innebär är ett blottläggande av hela vårt försvar mot alla kända sjukdomar – inklusive miljoner olika patogener – mot en tillfällig immunitet mot en enda sjukdom, vanligtvis en ofarlig barnsjukdom. Frågan är om vi byter mässling mot allergier, autoimmuna sjukdomar, cancer och AIDS.

Vaccinationerna minskar vår immunitet på flera olika sätt:

*Vacciner innehåller många kemikalier och tungmetaller som i sig självt minskar immunförsvarets aktivitet.

*Vacciner innehåller främmande vävnad och främmande DNA/RNA som undertrycker immunförsvaret via avstötningsfenomenet GvHD (Graft-Vs-Host-Disease).

*Vacciner förändrar förhållandet mellan T-hjälparcellerna som hjälper andra delar av immunförsvaret och T-mördarcellerna som direkt dödar infekterade celler, på samma sätt som man ser hos personer som utvecklat AIDS. Strax efter att vaccinet har injicerats ser därför blodet ut som hos en AIDS-patient.

*Vacciner förändrar den metaboliska aktiviteten hos neutrofilerna som utgör kroppens försvar mot sjukdomsalstrande bakterier och virus, och sänker deras kemotaxiska förmåga att förflytta sig dit de behövs.

*Vacciner överbelastar immunförsvaret med främmande material, tungmetaller, patogener och virus. Tungmetallerna saktar ned immunsystemets aktivitet så att virus kan förskansa sig, växa och förökas.

*Vaccinerna innehåller främmande material som sprutas in direkt i blodbanan och kan därför inte brytas ned av matsmältningssystemet, vilket normalt sker när främmande ämnen kommer in i kroppen. De icke nedbrutna proteinerna täpper igen lymfnoderna och hela lymfsystemet så att dess uppgift att transportera runt lymfocyter i kroppen för att kontrollera det cellulära immunförsvaret blir lidande. Detta leder även till bildandet av så kallade cirkulerande immunkomplex (CIC) som bland annat kan orsaka allergier. Det är alltså inte konstigt att vacciner kopplas till olika lymfsjukdomar som leukemi och lymfom.

*Vaccinerna tömmer kroppen på livsviktiga immunförstärkande näringsämnen som behövs för att upprätthålla ett starkt immunförsvar. Det är näringen som skapar grunden för vårt immunsystem så att vita blodkroppar och makrofager kan fungera optimalt.

*Vacciner är neurotoxiska och saktar ned överföringen av nervsignaler mellan hjärna och olika vävnader/organ. Vi vet att vissa lymfocyter kommunicerar direkt med hjärnan via en komplex uppsättning av signalsubstanser. Om denna kommunikation förändras kommer även vår immunitet att påverkas.  (I)

                                                                      *                                   
      
Masshysteri utbröt för ett drygt år sedan, då den – som det har visat sig – korrupta världshälsoorganisationen WHO utfärdat pandemivarning för svininfluensan. Auktoritetstroende, myndighetsflata svenskar formligen slog sig fram till vaccinationsdepåerna. Alla skulle ta sprutan, och inte bara en gång utan två! Alla! Gravida kvinnor, späda barn, starka män, alla! Vi lydde. Jag lydde också. Det var nämligen osolidariskt att inte låta vaccinera sig. Även om jag inte blev sjuk själv, kunde jag som ovaccinerad smitta mina små halvårsgamla barnbarn med förfärliga följder, fick jag höra. Den gick jag på… Jag tog inte bara svinvaccinsprutan utan också, för första gången, den man ”ska” ta som över 65 mot säsongsinfluensa. Och det ska jag säga, jag har inte sammanlagt i hela mitt liv haft så många ihållande influensaslängar med hosta, snuva, feber, värk och urbota trötthet som detta år, efter detta dubbla ”skydd”.

De föräldrar som vägrade låta vaccinera sina barn mot svininfluensan fick utstå veritabel mobbing. Vad fick dem att besinna sig? Som en mamma sa: ”För mig räckte det med två uppgifter, som jag kunde inhämta: 1) vaccinet var inte testat på barn, 2) läkemedelsbolagen fritog sig allt ansvar. Skulle något gå fel, var det jag som förälder som bar skulden.” Idag finns i tidningen en blänkare, rätt obetydlig i jämförelse med den våldsamma mediahysterin för ett år sedan: ”BARN BÖR INTE FÅ PANDEMRIX. Socialstyrelsen avråder från att använda influensavaccinet Pandemrix på barn. Vaccinet gavs mot svininfluensa vid förra vinterns pandemi. Den ändrade rekommendationen är en följd av Läkemedelsverkets nya riskanalys.”

Vem sa att svininfluensan var så farlig förutom läkemedelsindustrins så kallade forskning bak lyckta dörrar? Baxter ansökte om patent på sitt svininfluensavaccin långt innan det första fallet av influensan uppdagades! Det hette att det speciella med svininfluensan var att unga människor kunde bli riktigt sjuka. I våras kom förklaringen: att tidigare ha blivit vaccinerad mot säsongsinfluensa ökade risken för unga att drabbas hårt av den pandemiska influensan. Med andra ord har vi bara en enda riskgrupp framöver: de som redan tagit influensavaccin. Myndigheterna har nu försatt sig i en sådan situation att de med sin egen logik bör verkställa massvaccineringar vid varje influensavåg.

Det finns inget som tyder på att svininfluensavaccinet har räddat unga människoliv. Över 60 procent av Kanadas unga befolkning är ovaccinerad mot säsongsinfluensor, inklusive H1N1. De senaste fyra åren har endast 16 unga dött i influensor. I USA, där det är obligatoriskt att vaccinera, dör tre gånger fler barn i influensa. I Polen köpte man inte in något influensavaccin alls. Med korrigering till befolkningsmängden dog endast hälften så många av svininfluensan i Polen som i Finland.

Finska Socialstyrelsens specialforskare hävdar att inga dödsfall på grund av vaccinet har rapporterats. Det är lögn. Bara i Sverige finns 27 dödsfall och 31 missfall rapporterade. I Norge har 10 dödsfall och 16 missfall/dödfödslar anmälts. I Finland har ett dödsfall rapporterats fram till 14 februari. Orsaken till att man i Finland ”bara” har fått in 623 biverkningsrapporter på fyra månader (i Sverige har 4.380 rapporter inkommit) är att finska myndigheter försett rapporteringen med ett effektivt filter. Till skillnad från de andra nordiska länderna måste yrkesutbildad sjukvårdspersonal stå för rapporteringen i Finland, vilket innebär att de måste godkänna komplikationen som en biverkning av vaccinet. Att detta leder till en kraftig underrapportering är inte svårt att förstå. Man biter inte den hand som föder en.

Officiellt hävdas också i Sverige att några forskningsbevis för samband mellan vacciner och olika sjukdomar inte finns. Det hindrar inte att man vänder kappan efter (den finska) vinden. Skvalen heter det ämne i Pandemrix som misstänks ha orsakat narkolepsi bland barn och unga. Aftonbladet 22/3 beskriver två pojkar, 14 och 12 år gamla, som lider av extrem trötthet och ”sedan 1,5 år /ligger/ hemma i svåra smärtor – oförmögna att gå till skolan” dessutom. Åtskilliga fackgranskade vetenskapliga skrifter dokumenterar hur skvalenbaserade vacciner kan orsaka autoimmuna sjukdomar. Den polska Vetenskapsakademien har visat att skvalen ger katastrofala skador på nervsystemet och hjärnan på djur. År 2000 publicerade American Journal of Pathology en undersökning som visade att en injektion av skvalen i råttor gav dem reumatoid artrit. Samtliga amerikanska soldater som deltog i Kuwaitkriget och utvecklade den svåra autoimmuna sjukdomen ”Gulf War Syndrome” hade erhållit skvalenhaltigt vaccin.

Men nu i veckan satt en kappvändare till expert i svensk TV och förklarade att skvalen, som tillsatts för att ”öka vaccinets effektivitet”, skulle tas bort ur den fortsatta tillverkningen av Pandremix. Skvalen kunde ersättas utan problem! ”Med vad då?” undrade K-G Bergström, som intervjuade experten ifråga (vars namn jag i rena barmhärtigheten förträngt). ”Ja, med kvicksilver, exempelvis.” – ”Kvicksilver? Det låter farligt”, tyckte K-G Bergström. ”Visst inte”, försäkrade experten och log. ”Kvicksilver finns i alla vacciner.  Hade det varit farligt, hade vi ju inte blivit så gamla som vi är!”

Ett vanligt vaccinkonserveringsmedel av kvicksilver är tiomersal, som redan i extremt låga doser ger allvarliga skador på mänskliga hjärnceller. Forskningsresultat från USA påvisar att dessa cellskador liknar dem som återfinns i cellstudier på autistiska barn. Under de senaste decennierna har antalet autistiska barn ökat med 1000 procent i USA. Ökningen tog sin dramatiska början 1975 efter introduktionen av MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund. Här hemma har Läkemedelsverket bekräftat att mässlingsvaccin kan orsaka hjärninflammation. MPR-vaccinet har lett till irreversibla skador hos de drabbade barnen. I slutet av år 2000 hade ett tjugotal barn i Sverige tilldömts ersättning från läkemedelsförsäkringen mot löfte från föräldrarna att inte driva frågan vidare i domstol.

Jag har berättat det förut: Min lille son, tre år och tio månader, dog i difteri. Han var vaccinerad mot difteri. Lite slarvigt sådär fick jag veta – efteråt – att ”det där skyddet varar bara ett år”. Hur förödande, förkrossande omöjligt det är att se sitt lilla barn dö, att förlora sitt lilla över allt på jorden älskade barn för alltid, vet bara den som har upplevt det själv, och den fasan önskar jag ingen. Skulden har legat järntung över mig sedan dess. Skulle jag ha vaccinerat honom igen mot difteri, eftersom det gått mer än ett år sedan han fick trippeln? Skulle han levt om jag låtit injicera ännu mer neurotoxiska ämnen i hans arma immunsystem - utan att förstås veta att de var giftiga eller ens att de hade tillsatts vaccinet? Som i stället för att skydda honom gjorde honom dödligt mottaglig? Nej. Jag skulle inte ha låtit honom vaccineras alls, från början. Då hade han med största sannolikhet avvärjt difterin lika enkelt som sina två och tre år äldre syskon, och utan ens antibiotika – liksom alla andra ovaccinerade ungar på landsbygden omkring oss.

Vacciner skyddar inte. Det är min dyrköpta lärdom, en lärdom jag som så många andra önskar jag aldrig hade behövt få. Det kunde ha räckt med det. Räckt och blivit över. Men det gjorde det inte. Jag ville inte veta att vaccinerna – alla vacciner – inte bara är verkningslösa som skydd mot sjukdom utan direkt farliga. Vaccin låter sig nämligen inte tillverkas utan giftiga substanser som kvicksilver, formaldehyd och aluminium. Detta in i blodomloppet på små barn…!

Det absolut sista jag ville veta var att omtanke och välvilja gentemot de små barnen inte alls ligger till grund för dagens galopperande massvaccineringar. Intressenten är läkemedelsdynastin, som skär guld med täljknivar och bara vill ha mer och mer och mer, girig över alla etiska, humana gränser.  Här, liksom snart sagt överallt, dunkar vinstintressena hårdare nävar i bordet än vad den enkla människokärleken någonsin kan göra. Under det cyniska vinstmaskineriets kalla himmel är inte ens de små barnen heliga.

Jag kan inte säga att jag tyckte det var roligt att behöva ifrågasätta de alltmer omfattande vaccinationsprogrammen för späda och små barn. Jag försökte tänka som Dr Jackie Swartz: ”Jag är inte emot vaccinering men jag är kritisk mot massvaccination, att man inte tar individuell hänsyn och att man börjar vaccinera så tidigt. En fråga jag vill ha besvarad är: finns det ett åldersintervall då risken för biverkningar är större än risken för komplikationer från sjukdomar man vaccinerar emot?” (IV)

Jackie Swartz intresse för vaccinationer började när han upptäckte ett mönster hos de utvecklingsstörda barn han arbetade med: en vaccination följdes av feber, feberkramp och senare epilepsi, autism eller utvecklingsstörning. Han började undersöka sambandet närmare och tog in handlingar från Läkemedelsverket och biverkningsregistret. Han upptäckte att en inte ovanlig biverkning av MPR-vaccinet är feberkramp. Hur allvarliga de neurologiska biverkningarna är kan ingen svara på. Dessutom är det skillnad på kortsiktiga och långsiktiga biverkningar. Det verkar finnas en grupp känsliga individer som mer troligt än andra får biverkningar av vaccin. ”Jag tror absolut att det är vissa barn som blivit autistiska av vaccin”, säger Jackie Swartz. ”Mässling är en genomgripande sjukdom, men riktigt behandlad, det vill säga utan febernedsättande och antibiotika, är den inte farlig.” (V)

En sak är att ifrågasätta nyttan av vacciner, själva berättigandet; det kan man göra och rycka på axlarna. Saker kan ju vara onödiga. Men ”alla andra” vaccinerar ju sina barn, kallelsen kommer och då följer man med strömmen. Enklast så. Myndigheterna förväntas ju ändå veta de små barnens bästa, åtminstone i medicinskt hänseende! Det gör ont, ska jag säga, att ens nudda vid tanken på att vaccinerna inte bara är fullständigt onödiga utan också direkt skadliga, och obotligen så.

”Vem som helst skulle föredra mässling framför autism”, säger journalisten Maria Carlshamre i ett reportage av Linda Nelson i Näringsmedicinsk tidskrift 4/08. Även hon är noga med att poängtera att hon inte är emot att man vaccinerar barn. Däremot är vissa barn känsligare mot vaccin än andra, och det tycker hon måste uppmärksammas.

Maria Carlshamre fick inte veta av BVC att hon och hennes man hade ett val vad gäller vaccinering. Hon hade inte en tanke på att det kunde bli komplikationer. Ingen sade något. Sonen Erik var en vanlig glad kille på ett och ett halvt år, men plötsligt, i mitten av februari 1999, förändrades allt. Han blev sjuk, fick hög feber som inte gick ned, och efter tre veckor konstaterade läkaren att han hade hjärninflammation. ”Då tänkte ingen av oss på vaccinet. Febern och feberkramperna kom direkt efter vaccinationen mot mässling, påssjuka och röda hund, men vi kopplade aldrig. Jag förväntade mig att han skulle bli bra igen. Men det blev han aldrig.” Under ett halvt års tid log Erik inte en enda gång. Antingen satt han och gnällde för sig själv eller betedde sig som om han hade ont i huvudet och mådde dåligt. De trodde han var döv. ”Jag ville tidigt sätta etiketten autism på honom. Men vår läkare sa att det var helt omöjligt, för autism är något man har från födelsen. Han sa: ’Jag vet ju hur Erik är. Han har aldrig varit autistisk.’” En undersökning visade ett Eriks hörsel var perfekt fast han inte reagerade på ljud. Erik fick diagnosen autism.

”För mitt samvetes skull kunde jag inte underlåta att berätta det vi hade sett. Samtidigt leder diskussionen ingen vart vad det gäller Erik. Jag har inte tiden som krävs för att driva den här frågan. Jag måste satsa den på Erik. Jag vet vad jag vet. Han fick en vaccination, han fick feber och hjärninflammation och till slut diagnosen autism – allt detta inom loppet av ett halvår.” Maria Carlshamre slår fast: ”Det åligger andra att säkerställa vaccineringen. Jag ska inte behöva bevisa att det är farligt. Men så länge man inte tar biverkningsrapporterna på allvar eller tror att det ens är möjligt att vaccin kan orsaka autism, kommer man aldrig att kunna lära sig av sina misstag.”
                                                                                                     
Låt oss se till lite fakta och historia!

Naturligt förvärvad immunitet mot sjukdom utvecklas genom spridning av virus från luftvägarna till lever, thymus, mjälte och benmärg. När symtomen börjar har hela immunförsvaret mobiliserats för att avvärja angripande virus. Detta komplexa immunsystems svar skapar antikroppar som ger livslång immunitet mot angripande virus och preparerar barnet för att snabbt svara på en infektion av samma virus i framtiden. Vaccin däremot resulterar i kvarhållande av levande virus eller andra främmande antigener inom kroppens celler, en situation som kan provocera fram autoimmuna reaktioner där kroppen försöker förstöra sina egna infekterade celler.

Man trodde länge att kokoppsvaccin kunde göra människor immuna mot smittkoppor. Vid den tidpunkt då detta vaccin introducerades hade emellertid antalet fall av smittkoppor minskat flagrant. Mycket av succén som tillskrivs vaccinationsprogrammen beror i själva verket på förbättring av folkhälsan relaterad till vattenkvalitet och sanitära anläggningar, mindre trångbodda levnadsförhållanden, bättre näring och högre levnadsstandard.

Japan introducerade obligatorisk vaccination mot smittkoppor 1872. Under de följande tjugo åren inträffade, trots vaccinationsprogrammet, 165.774 fall av smittkoppor med 29.979 döda. I England infördes 1867 ett strängt obligatoriskt smittkoppsprogram – de som inte lät vaccinera sig åtalades – och inom fyra år var 97,5 procent av alla medborgare mellan två och 50 år vaccinerade. Under de följande åren (1871-1880) upplevde England sin värsta smittkoppsepidemi någonsin med 44.840 döda.

Typiskt är att antalet sjukdomsincidenter varit klart sjunkande långt innan vaccinet för sjukdomen ifråga introducerats. I England hade incidenterna av polio minskat med 82 procent  innan poliovaccinet introducerades 1956. Dödligheten i mässling hade minskat med 97 procent i England innan vaccination mot mässling infördes.

Vacciner skyddar inte mot sjukdom. 1975 stoppade Tyskland vaccination mot kikhosta. I dag är mindre än 10 procent av tyska barn vaccinerade mot kikhosta. Antalet fall av kikhosta har stadigt minskat. I Nederländerna däremot, där 96 procent av ettåringarna under de senaste decennierna har fått sina tre vaccinationer mot kikhosta, förblir sjukdomen epidemisk. År 1986 inträffade 1.300 fall av kikhosta i Kansas, USA; i 90 procent av fallen var barnen vaccinerade.

Mässling har utbrutit i skolor med en vaccinationstäthet på över 98 procent över hela USA, inklusive områden där inga fall av mässling rapporterats på flera år. I och med att antalet vaccinationer steg till en hög nivå blev mässling en sjukdom som bara drabbar vaccinerade. Även i en skola där 100 procent av barnen var vaccinerade utbröt mässling. 

Efter införandet av vaccination mot difteri i England och Wales år 1894 ökade antalet dödsfall i difteri med 20 procent under de följande 15 åren. 1939 införde Tyskland obligatorisk vaccination mot difteri. Det året steg antalet fall av difteri till 150.000. Norge, som avstått från obligatorisk vaccination, hade blott 50 fall av difteri samma år.

Den fortsatta förekomsten av dessa infektionssjukdomar hos barn som har vaccinerats bevisar att livslång immunitet, som följer på en naturlig infektion, inte uppnås hos dem som vaccinerats.

Injiceringsprocessen placerar de virala partiklarna direkt i blodet utan att medge kroppen något sätt att eliminera de främmande substanserna. I sin bok ”Immunization: The Reality Behind the Myth” konstaterar Walene James att en fullständig inflammatorisk respons är nödvändig för att åstadkomma verklig immunitet. Vacciner ”lurar” kroppen så att den inte kommer upp i full inflammatorisk respons på det injicerade viruset.

Huruvida vacciner ”hjälper” mot sjukdomar är en fråga som ännu aldrig blivit nöjaktigt studerad. Det finns inga som helst bevis på att vacciner fungerar. Inga vacciner testas för säkerhet innan de släpps på marknaden!

Dr W B Clarke, som var verksam i Indiana, USA, konstaterade i början av 1900-talet: ”Cancer var praktiskt taget okänd tills obligatorisk vaccination med kokoppsvaccin började introduceras. Jag har haft att göra med tvåhundra fall av cancer, och jag såg aldrig ett fall av cancer hos en ovaccinerad person.” Förklaringen finns numera för handen:

Alla vacciner som ges under en kort tidsperiod till ett outvecklat immunsystem åderlåter thymuskörteln (den primära körteln involverad i immuna reaktioner) på oersättliga, outvecklade immunceller. Var och en av dessa celler kunde ha förökats och utvecklats till en härskara av värdefulla celler för att bekämpa infektion och tillväxt av onormala celler. När dessa immunceller har förbrukats, kommer permanent immunitet inte att uppnås. The Arthur Research Foundation i Tucson, Arizona uppskattar att upp till 60 procent av människans immunsystem förbrukas genom multipel massvaccinering (36 stycken vaccineringar är nu stipulerat för små barn i USA), medan endast 10 procent av immuncellerna går förlorade hos barn som tillåts utveckla naturlig immunitet mot sjukdomar. Det föreligger tungt vägande skäl att tro att vacciner inte bara är värdelösa på att förhindra sjukdom utan också motverkar sitt eget syfte. De skadar immunsystemet och möjliggör för cancer, autoimmuna sjukdomar och SIDS att orsaka invaliditet och död.

Sista ordet i denna min avslutande vaccinkrönika vill jag ge till Alan Rees, författare, tolk, översättare och far till vaccinskadade Magnus, nu 19 år och vuxen:

”Även jag var vaccintroende en gång i tiden – tills min son Magnus blev svårt skadad av vacciner. Födseln var normal och han utvecklades normalt. Vi har honom inspelad på band och filmerna visar att han var en social liten kille. Han kunde prata, men efter vaccinationen slutade han. Han slutade titta oss i ögonen och han skrek hela tiden. Något allvarligt hade hänt. När han var två och ett halvt år började han avvika från barns normala utveckling. Han blev autistisk, inkontinent och berövades sin talförmåga.

Som så många andra föräldrar såg jag hur ett friskt barn, som pratade och skrattade, vaccinerades bort. Nu behöver han konstant vård som kommer att kosta skattebetalarna miljoner.

För sent började jag forska i ämnet vacciner och upptäckte till min förvåning att vacciner inte skyddar mot sjukdomar! Ovaccinerade grupper löper mindre risk att insjukna än vaccinerade. Sedan upptäckte jag att vacciner används rutinmässigt i laboratorier för att framkalla hjärnskador hos råttor och att forskare som Mady Hornig framkallar autismliknande beteendestörningar hos råttor med hjälp av just vacciner.

Hur är det möjligt? Vad innehåller vacciner som är så farligt?

Svaret är 0,01-0,25 procent vardera av: formaldehyd, kvicksilver (eller ersättningen 6-feno-oxyetanol, ett protoplasmiskt gift), aluminium, färgförtunning, kylarvätska, färgämnen, rengöringsfenoler, lösningsmedel, borax, desinfektionsmedel, natriumglutamat, glycerol, sulfit- och fosfatsammansättningar, polysorbat 80/20, sorbitol, polyribosylribitol, betapropiolakton, amfotericin B – samt andra kemikalier plus hydrolyserat gelatin, kasein, blod och vävnad från döda djur (ko, kycklingembryo, apa, får, gris, hund etcetera), celler från aborterade människofoster, muterade människovirus, förorenande djurvirus (t ex SV 40, vilket orsakar cancer hos människor), bakterier, bakteriella endotoxiner, antibiotika, jäst samt DNA från djur, bakterier och virus (som när det injiceras kan införliva sig med mottagarens DNA). Inte att undra på att vi har en epidemi av autism, beteendestörningar och läs- och skrivsvårigheter! Andra sjukdomar som drabbar vaccinerade och har ökat lavinartat i takt med ökad vaccinering är cancer, astma, allergier, plötslig spädbarnsdöd och multipel skleros.

Vaccintillverkarna erkänner helt öppet i sin produktinformation att sådana sjukdomar uppstår efter vaccinering men förnekar allt samband – precis som tobaksindustrin gjorde på sin tid med sina produkter. Och nu ska tredje världens barn vaccineras och få samma sjukdomar. Sedan USA lyckades sälja sina vacciner till kineserna har antalet autistiska barn i Kina ökat från 0 till 1,8 miljoner. I USA har man äntligen medgett att vacciner har en koppling till autism.
Det är oerhört viktigt att man skaffar sig kunskap i ämnet innan det blir aktuellt med vaccinering för ens barn. När min son skadades var det mycket svårare att hitta information om hur värdelösa och farliga vaccinerna är, men nu har nästan alla tillgång till Internet som underlättar arbetet.

Det är inte roligt att ha ett vaccinskadat barn, tro mig.” (III)
 


(I) Dr Joseph Mercola, www.mercola.com/article/vaccines/immune_suppression.htm, British Medical Journal, övers. och red. Helene Sandström

(II) Dr James Howenstine, www.newswithviews.com/Howenstine/james.htm

(III) Alan Rees, rees/at/sbbs.se

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6400000000000001&conference=10400000000000012&posting=19500000002168172

(IV) http://antroposofi.org/vaccination.htm

(V) Näringsmedicinsk tidskrift 4/08, Linda Nelson.



 Copyright: Anna Wahlgren