Sommarkrönika 2011

”VILKEN HÄRLIG DAG! Juni kan inte börja så mycket bättre än så här. Jag måste verkligen säga åt mig själv att njuta nu och inte hela tiden tänka ’sen’ om allting. Då jag har jobbat på tentan har barnen och deras pappa varit och fiskat, de har monterat poolen och varit ute. Det njutbara för mig har varit att veta att solen skiner, att barnen njuter och att känna alla goda dofter - allt från brudspiréan till grillade revbensspjäll - sommarlukter! Och dagen slutade med att tre trötta tjejer snällt bad om att få gå och lägga sig, nöjda och med sommarvarma kroppar. Tänk, vilken lycka att som barn känna njutning över att få gå och lägga sig i en skön säng, se fram emot att få sova och vakna utvilad elva-tolv timmar senare för att orka ta itu med ännu en sommardag!

Mina barn har alla lagt sig tidigt på kvällarna. De har alla, förutom förstabarnet som jag inte riktigt visste hur man skulle få till njutningsfulla läggningar med, älskat att sova från späd ålder och sovit otroligt gott. Och de har somnat själva. Trygga. Med lite ledning från mig när de varit bebisar. Sedan har de bara tackat och tagit emot och gjort det helt naturliga av det: somnat och sovit. 

För mig känns det lite tråkigt, eller mycket tråkigt om jag ska vara ärlig, att så många barn får sova alldeles för lite, och att de inte heller får förtroendet att somna själva i sina egna sängar. Därför är jag så glad att jag under flera års tid, sedan 2006, kunnat hjälpa många barn och deras föräldrar med den livsnödvändiga, njutbara nattsömnen.

Mitt första barn föddes 1991. När han var nio månader läste jag Barnaboken av Anna Wahlgren, och där och då insåg jag att mitt liv som mamma förändrades. Under alla år, när mina stora barn var små, hade jag Barnaboken som en fin vän till hjälp i mitt föräldraskap, en ’bibel’ som stöttade mig när jag hade mina funderingar. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte att jag skulle vilja träffa Anna i verkliga livet. När mitt andra barn kom och sedan mitt tredje, fick de från början sova i egen säng, och de somnade på egen hand. Det var en ren njutning att vara ung trebarnsmamma. Sällan grät mina barn, vi hade lust och ork att vara med varandra, och livet lekte verkligen. Jag förundrades när jag hörde andra småbarnsföräldrar klaga över timslånga läggningar och upphackade nätter. Deras barn hade mörka ringar under ögonen. Det var ett evigt gnällande på både barn och föräldrar. Men väldigt få ville ha någon lösning på problemet. Det skulle liksom ’vara så’ att ha barn. Slitigt, jobbigt, deprimerande. Jättekonstigt, tyckte jag.

 

Så en dag, när jag hade fått mitt femte barn, en liten flicka, surfade jag runt på nätet och hittade ett föräldraforum som hette http://www.annawahlgren.com. Där fanns föräldrar - mammor var och är det nog mest - som visste vad jag menade med att ha barn som sover tolv timmar per natt från fyra månaders ålder, som visste vad social delaktighet är och som inte nejade eller fyade sina barn! Jisses, vilken glädje! Från den dagen har jag varit en mycket aktiv medlem av forumet. Och Anna har blivit min mentor och min vän, och jag är så stolt över att ha fått lära känna denna kvinna. I flera års tid har jag åkt till henne i Gastsjön varje sommar, tillsammans med många av mina fina forumvänner, och vi träffas, hjälper mammor som är förtvivlat trötta med ännu tröttare små barn under några dagar och nätter att hitta rätt, att hitta njutningen. Det är lika underbart magiskt varje år. Den ’förvandling’ som de här små skruttarna går igenom gör att vi gråter hela hopen. Håglösa, aptitlösa, utmattade kommer de, i åldrarna allt från fyra månader till tio, elva månader, med svåra sömnproblem. Föräldrarna har fått noll och ingen hjälp från BVC eller läkare. Har de blivit erbjudna hjälp, är det med sömnmediciner. Helt galet.

Men varför ska man då lära barn somna själva på kvällen, redan vid klockan sju-åtta som jag gör? Är det för att föräldrarna är egon som vill sitta och ha ensamtid i soffan? Som inte vill umgås med sina barn? Hm, jag törs påstå att varenda Barnaboksförälder jag träffat är otroligt engagerad, det är föräldrar som umgås massor med sina barn. På dagarna! Och vi har med oss barnen i våra sysslor. Vi ser dem inte som jobbiga ungar som är i vägen utan som kompetenta människor som vill lära sig hur världen fungerar och ivrigt tar del av allt. För att orka det måste man sova gott på natten. Om det sedan gör att föräldrarna får vuxentid, tid för njutning och för varandra, gagnar det ingen bättre än lilla barnet - för alla barn behöver och vill ha lyckliga föräldrar!

Jamen, vad är det vi gör, då? Det är Sova hela natten-kuren. Inte, INTE femminutersmetoden, som många tråkigt nog förväxlar den med. Inte någon skrikmetod. Sova Hela Natten (SHN) hjälper barn med svåra sömnproblem att somna själva i egen säng. Det är nyckeln till att sova gott och kunna somna om när man vaknar på natten. Jaha, men lägger man bara ner ungen och går då, eller? undrar nog den nyfikne. Nej. Det börjar med att man busar ordentligt med barnet; här handlar det inte om någon nedvarvning innan sömnen. Barnet ska få lägga sig glad och matt av skratt. Så lägger man barnet i den svala sängen. Sedan lugnar man barnet rent fysiskt genom att ’buffa’ och inte lämna barnet ensamt. Här gäller det att få barnet tryggt och slappna av, vilket kan ta allt ifrån tjugo minuter till en timme första gången. Så lång tid tar det aldrig igen. Och när barnet är tyst och lugnt går man ut med en ramsa. De flesta säger helt enkelt: ’Go’natti med sig, sov så gott’ - fyra gånger med rätt hög, stabil röst. Vilket såklart gör att barnet blir... hrm... rätt ilsket och protesterar. Såklart! Det är nytt och den där ramsan betyder ännu inget. Så då går man in igen och buffar lugn, och går ut när barnet är lugnt. Med ramsan. Och så väcker man barnet den tid man bestämt på morgonen, för om barnet känner att mamma och pappa har koll på både läggning och väckning, kan barnet slappna av och sova gott, förvissad om att de vuxna hela tiden har läget under kontroll.

Lite grovt sammantaget kan man säga att så här gör man de första två nätterna. Under slutet av andra natten kan man känna hur barnet börjar förstå och ta emot ramsan. En dialog utvecklas. Här börjar många föräldrar förstå att man faktiskt kommunicerar med sitt lilla barn i ett ömsesidigt lyssnande, och det är en häftig känsla. Under natt tre och fyra blir ramsan befäst. Vi har haft barn i Gastsjön som sovit tolv timmar i ett svep redan natt två - så tacksamma är de över att äntligen få hjälpen de behövt att komma till ro. Alla, utan undantag, vill och behöver få sova gott på natten. Även, och framförallt!, små barn, som utvecklas och växer så det knakar.

Vad är då det för föräldrar - mammor framförallt - som kommer med sina barn till Gastsjön? Eller som själva kurar sina barn? Är det de där lata, bekväma, som inte orkar med att VARA mamma? För visst ingår det väl i mammeriet att bära, vyssja, gunga, sjunga, halva eller hela natten lång? Att stå ut med inte få sova de första åren? Eller…? Jag kan lova att det finns INGA föräldrar som vyssjat, tröstat, burit och utplånat sig själva som just de här föräldrarna. Men ungarna sover inte för det. Barnen BLIR inte lyckligare. Vilken paradox! Både barn och föräldrar är olyckliga - ibland på gränsen till depression. Sömndeprivation har använts som tortyr i många länder, och ingen som inte upplevt det förstår hur fruktansvärt det är. Och det är precis lika hemskt för små som för stora människor. 

Så ledsen blir jag när SHN missförstås som någon sorts skrikmetod, eller när människor orerar vitt och brett och dömer ut oss som jobbar med detta utan att ha tagit reda på bakgrund och fakta. Glad blir jag när människor frågar och är nyfikna. Sova hela natten-kuren är en så stor del av mitt liv. Den är något jag verkligen brinner för. Nu har jag inte varit i den sitsen att jag har behövt kura mina egna barn; jag har lotsat in dem i goda sömnvanor redan från hemkomsten från BB. Men jag är stolt över de familjer jag kunnat hjälpa med den här underbara, barnvänliga metoden, som bygger på tillit, respekt, glädje, njutning!

Jag har berättat om hur jag jobbat på forumet, och hur kan DET gå till då? Ja, nu har jag lite semester därifrån, det blev lite mycket nu i vår med tentor, familj och allt annat som händer i livet så jag har haft lite ledigt från forumet nu i någon månad. Men för att beskriva hur ett hjälpande över nätet kan se ut kommer här några inlägg här från en förtvivlad mamma (hon skriver till Anna; många tror att det är enbart Anna som svarar på frågor men vi är många aktiva där nu):

Vår V. har aldrig lyckats sova mer än en timmes middag. När han blev över året kunde han sova 1-2 timmar enstaka gånger, vilket vi såg som ett framsteg, men nu har det börjat bli sämre igen. Han har aldrig kunnat koppla av och sova i bilen, våra bilresor är oftast en mardröm, vilket gör att vi knappt åker längre sträckor. Han har alltid varit väldigt lättväckt. Jag drömmer inte om att V. ska sova hela natten utan om att han kanske endast skulle vakna en till två gånger per natt. Jag vet inte vad som är värst, att han vaknar relativt ofta eller den spänning/väntan/handlingsförlamning det skapar när vi vet att han snart vaknar igen. 

Idag sover lilla V. i sin egen säng i sitt eget rum, vi lägger honom på fasta tider kl 18 och väcker honom kl 06. Vid läggning efter bad, sagor och skratt så säger vi vår godnatt och lämnar dörren på glänt. Ibland får vi gå in en gång och ibland fem, men han somnar sedan själv. Sedan vaknar han mellan 5 gånger till 7 gånger per natt. Då får han tyvärr direkt välling och somnar oftast om genom att vi gett honom välling. Jag är medveten om att vi gör helt fel! Får han inte välling vet han inte hur han ska somna om och skriker i vanvett oberoende vad vi gör. Till slut ger vi upp och ger honom välling för att få några timmars sömn. Vi vet att vi inte hjälper honom men det känns som vi har gett upp. Detta resulterar i att vi har en pojke med ingen aptit på dagarna. 

Men jag ska tillägga att vi är en lycklig liten familj inte långt ifrån ett skratt som mitt i detta kan titta på denna lilla människa i förundran. 

Vår fråga är följande, hur kan vi applicera metoden på en 16 månaders pojke? Vi har läst många exempel på situationer beskrivna i boken men oftast har barnen varit mindre. Hur hanterar vi på bästa sätt matningen på natten, slutar vi rakt av och vad kan man göra i stället?’

Ja, som synes så är det här en mamma som är helt slutkörd. Många barn och föräldrar mår så här. Visst skär det i hjärtat?

Här följer så ett inlägg där mamman berättar om hur kuren fortskrider:

’HOPPAS ATT NI ALLA NJUTER av en trevlig kväll! Tack för de fina inläggen. Ni ska veta att det betyder mycket för mig att läsa det ni skriver. Mia, det känns som om det är dags att ta det till nästa nivå. Funderade på hur jag ska gå tillväga, det var bra att du skev det klart och tydligt. - - - Läggningen ikväll tog mindre än två minuter, en kortare solfjäder, V. svarar direkt och blir lugn men protesterar fortfarande tills jag ramsar mig ut. Är fortfarande vaken vid bekräftelseramsan. Tyvärr ringer makens arbetstelefon innan han somnat in (07.10) så V. reagerar och jag måste gå in med tillrättaläggande, ramsa x4 och bekräftelse x4. Klantigt. Men lugnt och tyst direkt efter. Lilla V. har varit väldigt trött i dag óch åkt på en jobbig hosta - hoppas att det inte stör i natt. Men vi kör på som tänkt. Trevlig kväll, så 'ses' vi i morgon!’

Sedan följer flera inlägg, som beskriver lilla V:s väg till god sömn - en spännande resa som alltid är lika fascinerande att följa. Mammans sista inlägg i tråden lyder som följer:

Det här är bara några valda delar av EN tråd på forumet, bland tusentals. Det är många barn och föräldrar som fått hjälp, som slipper ge sina barn sömnmedicin och som har lust och ork över att njuta av varandra på dagarna när de får sova på nätterna - som vi människor är skapta att göra!

KATRIN ZYTOMIERSKA är en som kurat sitt barn. Hon skriver så här i sin blogg:

”RINGO SOV TOLV TIMMAR I STRÄCK utan att vakna till en endaste gång. Inte ett pip, inte ett gnäll, inte ett någonting. Ha ha! Juhuuuu! Jag vill hylla Anna Wahlgren. Jag vill att vi samlas på ett torg och hissar henne. Jag vill att hon ska få ett eget teveprogram om hur man tar hand om barn. Barnmisshandel, är ni dumma i huvudet, eller? Allt annat än detta är barnmisshandel! Klart som fan att bebisar vill sova hela natten, men de vaknar för att de är oroliga och OKUNNIGA. Om man som förälder är mån om sitt barns bästa så kör man på AW-metoden, punkt slut. Det finns inget utrymme för argumentation här. Snälla, jag är ’Årets mama’ och en blödig fan när det kommer till mitt barn. Som de allra flesta förmodligen. Och det här är inget ’taskigt’ eller ’hårt’ eller jag vet inte allt vad flera hävdar. Det är inte det. De första nätterna är lite kiviga och bebisen undrar vad i helvete det är som sker. Han undrar ju såklart varför mamma plötsligt inte ska dalta och STÖRA honom hela natten. Han kan bara visa det genom att skrika. Det är absolut ingen fara med det. Efter, i vårt fall två dagar, sover barnet i tolv timmar utan ett pip. Tolv timmar! Han sov i tolv timmar i natt utan att vakna en endaste gång. Tjena. Ni som är emot detta kan dra till en annan blogg. Vet ni, det finns tusentals, säkert flera hundra tusen mammabloggar som skrivs av töntiga, okunniga, ängsliga, paranoida mammor som inte vill låta sina barn sova hela natten. Ta och följ dem, vettja. Här har ni inget att göra. 

Anna Wahlgren. Jag älskar dig. Vi älskar dig. Jag, min kille, men framför allt min son.’

Ljuvlig läsning!

Passar på att ta med CAMILLA LÄCKBERGS ord i hennes blogg om Anna och SHN:

’FÖR JAG ÄR SÅ TACKSAM över hennes kärleksfulla metoder och vägledning när jag nu sitter här tio över sex på morgonen och väntar på att Charlie skall väckas halv sju som vanligt – efter att ha sovit hela natten igen, direkt efter en thailandsresa med tidsomställning och allt... Vi kämpade på hela dagen igår att gå in i hans vanliga tider och det gav resultat direkt. Han sov nu från sju till - ja snart halv sju... Och visst vet jag att Anna fått och får mycket kritik. Det är många okunniga människor som sätter näsan i vädret och säger: ’Usch, så hemsk den där metoden verkar - ja JAAAG skulle då minsann aldrig kunna utsätta mitt barn för något sådant!’ 

Och det som alltid slår mig är att de som kritiserar Anna och hennes metoder ytterst sällan har läst ens ’Barnaboken’ och därmed uttalar sig om något de inte vet något om. Nu senast Rickard Olsson, som utan att ha kunskapen slänger ur sig dumheter i frågan. **/ Pinsamt säger jag. Riktigt pinsamt. Okunskap är alltid pinsamt. Själv är jag så stolt över min fina lille kille som med Annas hjälp och Martins och min kärleksfulla vägledning som föräldrar fått den sömn och de rutiner som han så väl behöver.’

JA, DET BLEV ETT LÅNGT INLÄGG det här. Heder om du orkade igenom det! Jag hoppas att jag kunnat sprida lite ljus över vad SHN är och hur man ’gör’. Det är många som frågat mig, men sällan finns tiden att svara på det ingående. Så jag tänkte att det var dags att göra ett försök. Och så tänker jag på dem som gärna kritiserar utan att ha tagit reda på fakta först, vilket jag tycker man ska akta sig att göra. Det blir så lätt plumpt, påhoppigt och elakt då. Och inte speciellt konstruktivt.

Om man behöver kura sitt barn, då är det allra bästa att läsa hela boken som Anna skrivit: Internationella Sova Hela Natten. Men om man vill ha en bok som täcker in allt från förlossning till barnet är 16 år, ja då är Barnaboken den bästa vän man kan ha under de åren! Alltid finns det något aktuellt att läsa, något som gör frågetecken till utropstecken!

Nu, mina vänner, ska jag slänga mig i soffan. För i morgon väntar en ny dag med ungarna som sovit gott heeela natten lång!”

*

MIA RINDEMARKS öppna brev här ovan, hämtat ur hennes personliga blogg, är en viktig dokumentation. Förutom att den är kärleksfull som Mia själv är den klargörande, välunderbyggd och verklighetsförankrad. Tack, Mia!

Okunskapen på området barns sömn är annars närmast ofattbar. Samma dag som jag får mig Mias blogg länkad, läser jag i en föräldratidning följande fråga (som ju onekligen för tankarna till lilla V. och med honom tusentals och åter tusentals små barn):

VÅR BEBIS HAR SVÅRT ATT SOMNA 

Fråga (från en mamma M):

”JAG UNDRAR HUR MÅNGA TIMMAR som är normalt för en åtta månaders bebis att sova på nätterna. Vår son vaknar så ofta och har även svårt att somna på kvällen. Kanske sover han för mycket på dagarna? Jag vill ha alla tips du har om sömn och bebisar. Min kompis barn sover mellan åtta på kvällen och sex på morgonen.”

Svar (från tidningens expert, en distriktssköterska):

 

”JAG TRÄFFAR MÅNGA FÖRÄLDRAR som precis som du önskar att det skulle finnas en manual för hur barn ska sova men tyvärr fungerar det inte så, och i din sons ålder är det vanligt att sömnen blir störd. Det är mycket som händer med barns utveckling i den här åldern och detta påverkar ofta barnets sömn. I den här åldern börjar barnet också förstå att mamma och pappa kan ’försvinna’ (det kan räcka med att man går in i ett annat rum) och det här kan göra att barnet har svårt att koppla av på kvällen. Mycket av det som händer på dagarna bearbetas under natten, men att hålla barnet vaket på natten brukar inte ge något gott resultat. Ibland kan det också vara någon tand på gång och sådant kan också störa sömnen. Det man kan tänka på i den här åldern är att barnet inte längre behöver äta på natten och det kan göra det enklare att turas om som förälder. Att veta att man åtminstone får sova varannan natt är till stor hjälp under dessa perioder. Försök att inte jämföra er pojke med andra barn, jag tror och hoppas att allt löser sig även för er.”

Mer på temat skratta eller gråta läser jag samma vackra junidag:

”SKAFFA BARN KAN VARA OHÄLSOSAMT, visar en undersökning från University of Minnesota. Inte bara ger fredagsmyset oss en chans att frossa i pizza och godis. Den ständiga sömnbristen får oss att hamna i en sådan dvala att vi bara kan bli uppiggade av hinkvis med kaffe – och ännu mer godis. När barnen är nattade och disken är diskad är en runda i elljusspåret något man bara kan drömma om – om det bara vore så att man någon gång tilläts sova för de rara små illbattingarna”(min kurs).

NOTISEN om ”forskarnas” nya rön illustreras med en bild på en liten flicka som matar mamma med en pizzaslice. Bildtext: ”Ät lite pizza så orkar du nog snart natta mig!”

*

 

EN MAMMA SKREV häromdagen på mitt föräldraforum och fick, något förkortat, det svar som följer.

"NÄR JAG SÖKTE PÅ NÄTET hamnade jag så plötsligt här. Usch, Anna Wahlgren, tänkte jag, hon misshandlar ju barn. (Förlåt mig Anna, jag är den förste att erkänna att jag hade fel, fel fel!) Nu undrar jag var detta egentligen kommer ifrån, varför har så många den uppfattningen? Jag hade läst det på Familjeliv.se och dumt nog trott på det. (Trots att jag slutat vara inne på den sidan för att den flera gånger fått mig att må dåligt.) Som tur väl var läste jag lite vad Anna skrivit på den här sidan och kände att det var en sund inställning. Men, tänkte jag, om det är 5 min-metoden hon förespråkar (vilket jag var helt övertygad om) så tänker jag INTE göra det. ALDRIG att min son skulle få skrika sig till sömns!"

TILL BARNMISSHANDLARE utnämnde mig Barnläkarföreningen och Barnsjuksköterskeföreningen vid ett s k sömnsymposium i Malmö häromåret, initierat av barnläkaren och sömnmedelstillskyndaren Lars H Gustafsson, då man författade en skrivelse som utgick till landets samtliga bvc-centraler och till alla media (!) där jag förklarades persona non grata. Alla föräldrar skulle VARNAS för mig och mina ”livsfarliga metoder", och skulle jag alls nämnas i media, vilket jag helst inte skulle (och inte SHN vid namn), måste "barnläkarnas kritik" vidlådas mitt namn i varje sammanhang. Och media lydde snällt - en tid. Men inte längre. SHN är för bra för det. För logisk, för förnuftig, för sann. Och alldeles för välgörande för de små barnen! Och därmed för deras föräldrar. 

KLART DET SVIDER i prestigen! Här har etablissemanget lurat i folk i decennier att bvc kan hjälpa, "be om råd på bvc", "fråga din bvc-sköterska" etcetera, och så visar det sig att bvc - som jobbar på order uppifrån - inte alls kan hjälpa. Det de haft (och har) att erbjuda är 1) femminutersmetoden, som du ju vet vad den går ut på, 2) medicinering med neuroleptika eller histaminer (till fullkomligt friska, späda, halvårsgamla barn! Trots att det på exempelvis Theralenförpackningen står på flera ställen att det INTE bör ges till barn under två år). Det är då inte mycket till hjälp. DET - skulle jag säga vad gäller båda de så kallade "råden" - är barnmisshandel.

Sova hela natten-kuren går inte att hejda, lika lite som jag har gått att tysta. För jag arbetar i de små barnens intresse. I detta ligger bland annat och inte minst deras rätt att få sova så gott på nätterna, säkra för liv och lem (vilket ju för övrigt gäller oss alla). 

*

Årets SHN-kurs går av stapeln i Gastsjön i början av augusti. Under fyra dygn kommer ett antal nya SHN-kurare att utbildas och diplomeras för att föra arbetet vidare och hjälpa andra. (”Diplomaterna” är redan nu ett 50-tal och finns över hela landet, även i Danmark, Tyskland, Finland och USA.) Förra året var för första gången en journalist närvarande. Fanny Lundstedt gjorde ett sakligt reportage för gratistidningen Metro, som slog upp det stort under två dagar i följd. Reportaget finns inte tillgängligt längre på nätet via länk. Därför citerar jag utdrag ur det här: 

SOVA HELA NATTEN är Anna Wahlgrens sömnkur för barn från 4 månader med stora sömnproblem.

GRUNDTANKEN är att göra barnet så tryggt att det vågar somna själv.

METODEN innehåller: fasta mat- och sovtider, en attityd av självklarhet hos de vuxna, egen säng, total mörkläggning, mycket skratt inför en kort och saklig läggning, magläge med andningslarm, ***/ rogivande ”buffning” eller ”vaggning” samt en rytmisk ramsa. Barnet ska lugnas i sängen i stället för att ”räddas” ur den. Resultatet ska bli att barnet sover 11-12 timmar sammanhängande.

På Annawahlgren.com, ett reklamfritt forum med ca 7000 användare 2010, kan föräldrar få råd under kurningen.

Här är barnen som ska få hjälp:

Rune, 4 månader. Rune vaknar mellan klockan tre och fem varje morgon, och får mat klockan 10 varje kväll. Hans storasyster har kurats enligt SHN och sover nu bra. ”Jag är inte ett dugg nervös, Rune kommer att lära sig det här. Men det var jättejobbigt att kura själv, så jag är glad att jag slipper”, säger Susanna, 33.

Stella, 5 månader. Det tar upp till fyra timmar att natta Stella och hon vaknar flera gånger per natt. ”Jag blir helt förstörd av det här. Jag sover sammanlagt fem timmar per natt, men aldrig mer än tre timmar i sträck. Barnavårdscentralen säger bara att alla är olika och att Stella är en liten nattuggla”, säger mamma Linda, 35.

Leo, 7 månader. Leo vaknar flera gånger varje natt, ibland så ofta som varannan timme, och det kan ta timmar innan han somnar om. Mamma Melinda, 33, försöker få honom att somna om, men lyckas inte. Hon orkar inte längre fortsätta på egen hand. ”Jag blir osäker på om jag gör rätt, och det är då det blir fel.”

Olof, 9 månader. Olof kommer sällan upp i mer än 11-12 timmars sömn per dygn, ibland så lite som 10. Han vaknar 2-4 gånger per natt och ibland är det morgon så tidigt som klockan 04. ”Vi har försökt allt. BVC nämner femminutersmetoden och det gör jag bara inte”, säger mamma Sofia, 38.”

Text och foto för tidningen Metro: Fanny Lundstedt 

”SKRIKET INIFRÅN RUMMET skär genom stugan. Det är mitt i natten och Stella, 5 månader, har vaknat och undrar nog var mamma är. Utanför den stängda dörren står en grupp kvinnor son alla har tagit ledigt från sina jobb för att lära fyra bebisar att sova. Här ska de stå vakt hela nätterna i fyra nätter. Det kommer att bli en hel del arbete.

Kurledaren Elle, 32, tar ett djupt andetag och känner lugnet i magen. Hon öppnar dörren och går in med en enda uppgift – att lugna Stella. Hon ställer sig böjd dubbel över spjälsängen, lägger ena handen mjukt men bestämt över Stellas rygg, och buffar henne rytmiskt med löst knuten näve på rumpan med den andra. Efter en lång kvart blir det tyst. Stella har somnat om. Elle lämnar rummet med en ramsa: ’God natt god natt och sov så gott, god naaatt god naaatt och sooooov så gott!’ Under de kommande nätterna ska den räcka för att få Stella lugn. Det är tanken med Sova hela natten-kuren. 

Elle har själv använt Anna Wahlgrens sömnkur på sin äldsta son efter sex ’helt vedervärdiga’ månader av sömnlöshet för fem år sedan. Nu sover hennes två barn tolv timmar varje natt och älskar att gå och lägga sig.

Stellas mamma Linda, 35, befinner sig i en närliggande stuga, och förhoppningsvis sover hon. Det har hon inte gjort ordentligt sedan Stella föddes. Aldrig mer än tre timmar i sträck. ’Jag blir helt förstörd av det här. Jag går omkring som en zombie hela dagarna’, berättar Linda för mig några timmar tidigare, när vi pratar om varför hon har kommit hit. 

Vi befinner oss alltså hemma hos Anna Wahlgren, författaren bakom ’Barnaboken’ och ’Sova hela natten’, i jämtländska Gastsjön. Linda och tre andra också väldigt trötta mammor är här för att få hjälp med att genomföra Annas sömnkur. När de åker hem igen, till papporna som väntar, har Anna lovat att ett liv utan vaknätter och sömnlöshet börjar. Nu kan de se fram emot utvilade bebisar, minutlånga läggningar och egentid från klockan sju varje kväll.

På en skåpdörr i köket sitter fyra scheman för mat och sömn upptejpade. De ska nu följas till punkt och pricka. Alla fyra bebisar – Rune, Stella, Leo och Olof – har enligt schemat tolv timmar långa nätter och flera lurar under dagen. Det är både möjligt och att rekommendera, menar Anna Wahlgren. Snart kommer tiderna att sitta i kroppen på barnen, säger hon. Över stugans fönster sitter svarta sopsäckar upptejpade, så att det ska bli riktigt mörkt, och andningslarm är inkopplade under madrasserna (Anna Wahlgren förespråkar att bebisar sover på mage med andningslarm ***/).

De 13 volontärerna som är här för att hjälpa till är alla aktiva på Anna Wahlgrens föräldraforum. Där jobbar de med att hjälpa mammor (och en och annan pappa) att komma rätt med mat och sömn. De är mellan 30 och 43 år gamla och har rest hit från hela landet – en av dem ända från New York. På deras visitkort står allt från pedagog, djurskötare, journalist, butikschef och friskvårdskonsulent till IT-tekniker och musiker. Gemensamt har de att de alla sover om nätterna och anser att det ska vara en NJUTNING att ha barn. Ett budskap som är inte så lite provocerande för föräldrar som kämpar på nätter och dagar för att få bebistiden att funka. Men de flesta av dem har själva haft det tufft. Det är därför de har hittat hit. När de beskriver vad Anna Wahlgren har betytt för dem fullkomligt haglar lovorden. Hanna från Göteborg berättar att hennes dotter hade kolik och bara skrek och skrek. Hon fick ’Barnaboken’ i sina händer, slog upp ’kolik’ i registret, gjorde det som stod och på två dagar blev det bra. ’Jag ville bara ställa mig upp på bussen och skrika: Anna Wahlgren!’

Namnet är långt ifrån okontroversiellt. Kritiker kallar Sova hela natten för en ’skrikmetod’, trots att Anna Wahlgren menar att skillnaden mellan hennes kur och den så kallade femminutersmetoden är milsvid. Enligt Anna ska man alltid svara på barnens skrik, fysiskt eller med ramsan. 

Jag knackar på dörren till hennes lilla gäststuga, där hon har fått bo nu när bebisarna har tagit över hennes ordinarie sovplats. Jag undrar vad det är som driver henne att lägga ner större delen av sitt liv på forumet, där hon svarar på frågor i stort sett dagligen. Anna Wahlgren tänder en cigarill och suckar djupt. Hon är trött på att prata om kritiken. Hon vill bara hjälpa ’de små barnen’. Det handlar om sunt förnuft, säger hon. Men kan man verkligen säga att SHN funkar på alla barn? ’Ja, det är klart, så länge de är gjorda av kött och blod. Alla barn är olika, men alla barn behöver äta och sova. Ingen skulle någonsin ifrågasätta att barn måste äta.’ 

Vad är det i så fall som provocerar? ’Det är att det är så jäkla enkelt. Här kommer jag utan examen och säger hur man kan göra. Det blir inga patienter av ’Barnaboks’-barn, de behöver inte medicin för att sova.’ Senare på kvällen kommer Anna ut ur sin stuga och sticker en liten lapp i min hand. På den står hennes slutgiltiga uttalande: ’Jag gör inte det jag gör för att behaga etablissemanget. Jag gör det för att hjälpa de små barnen, och BARNENS kritik lyser med sin frånvaro.’

När fyra dygn har gått har alla bebisar gjort framsteg. Den sista natten sover Rune tolv timmar i sträck – dubbelt så lång tid som vanligt – och Olof sover som han aldrig gjort förr. Men för Leo har det inte gått lika bra. Han vaknar i ’vargtimmen’, efter klockan fyra. Och det tar runt en och en halv timme innan han somnar om. Den svåra konsten är att veta vad man ska till för ’verktyg’. Säga ramsan, avvakta eller gå in och lugna handgripligen? När någon tycker att han låter ledsen menar en annan att han låter förbannad. De flesta tycker det är obehagligt att höra honom skrika. Mamma Melinda kommer att ha mycket jobb kvar när hon kommer hem.

Stella verkar ha övertygats av Elles och de övrigas ramsor. Efter en hel del skrik den första natten sover hon bättre och bättre. Mamma Lindas tillvaro har förändrats totalt under vistelsen. Innan hon kom hit gick hon omkring i pyjamas hela dagarna. Nu har hon tagit på sig ett knallrött läppstift. Hon är fortfarande trött, men nöjd. ’Stella somnar på en minut i stillastående vagn, som en klocka. Hon har rosor på kinderna och äter som en häst. Det är helt fantastiskt. Det finns så mycket som är självkart när man väl får reda på det, men när man är så slutkörd orkar man inte inhämta informationen, jag har bara hankat mg fram dag för dag. Nu kan jag lägga Stella klockan halv åtta på kvällen – det är som en chock’, säger hon.

Mammorna får nu varsin kontaktperson som de kan få stöd av när de kommer hem och fortsätter med arbetet på egen hand. Anna Wahlgren har fått sex nya diplomerade Sova hela natten-experter som ska sprida kuren. 

Hur det gick sen för familjerna kan du läsa om i morgon.

TRE MÅNADER SENARE: SÅ GOTT SOVER BEBISARNA NU 

För Susanna, 33, och lille Rune, som har hunnit bli 7 månader, har det gått bra med sömnen efter vistelsen i Gastsjön. De första sex-sju veckorna fick de kämpa med tidiga morgnar (Rune vaknade klockan kvart över fem varje morgon), men så fort han lärde sig att vända sig själv i sängen gick det över. Nu somnar Rune klockan 19 och vaknar till Susannas väckarklocka klockan sju. Däremot är det fortfarande ganska högljudda protester i 10-15 minuter vid varje läggning, speciellt på eftermiddagarna. När han väl somnar, så sover han tills han blir väckt, och Susanna håller just nu på att knåpa ihop ett nytt schema som bara innehåller två lurar dagtid för att råda bot på de arga läggningarna. 

’Jag är jättenöjd med vistelsen i Gastsjön, jag har i stort sett bara positiva känslor därifrån. Det jag framför allt tar med mig är hur viktig attityden är. Om jag är osäker, så blir Rune osäker. Jag har också lärt mig att lyssna på de olika skriken. Jag är inte längre orolig för att han är ledsen. Det viktiga är att han får sova bra, och det gör han. Han sover jättebra på natten och är pigg, glad och hungrig på dagarna.’

Tiden före och efter besöket hos Anna Wahlgren beskriver Linda, 35, som natt och dag. Stella, då 5 månader, började sova sina tolv timmar direkt. Halv åtta till halv åtta. ’Stella är nu en nöjd och trygg bebis som nästan aldrig protesterar vid läggning eller lurar. Vi går bara in och lägger henne, säger god natt och går ut. Och hon vaknar alltid glad’, säger Linda. 

Folk i omgivningen kan påpeka att det verkar jobbigt med alla rutiner. ’Men det är ju tvärtom, det blir mycket enklare’, säger Linda, som är tacksam att hon fick tipset av en bekant att åka till Gastsjön. ’Jag hade aldrig fått den här säkerheten på egen hand. Jag märker att Stella känner sig trygg med att vi tar hand om henne på rätt sätt. Hon vet precis vad som gäller och vill själv. Så nu är det jag som går runt och predikar ’Sova hela natten’-kuren.’

Det tog tid för Melinda, 33, och hennes man att få ordning på Leos, då 7 månader, sömn efter att de kommit hem från Gastsjön. De kämpade på med ramsan i flera veckor och frågade sig själva om det helt enkelt inte var en metod som funkade på Leo. ’Vi sa till varandra att vi skulle köra på fram till slutet av augusti och då se om det fanns något annat vi kunde göra. Men efter två veckor vände det. Nu sover Leo 11,5 timmar på natten. Det är helt underbart.’

Melinda är glad att hon åkte till Gastsjön, för hon hade inte klarat det själv. ’Samtidigt var det en ganska jobbig upplevelse. Och sedan blev det ju väldigt mycket jobb när jag kom hem. Det var inte som med vår dotter, som det bara tog några dagar att kura’, säger Melinda. ’Men jag är absolut nöjd och jätteglad att jag åkte och att vi kämpade vidare, jag är så stolt över att vi klarade det. Jag har aldrig velat ha mina barn sovande i min säng, så jag är jätteglad. Och Leo mår så klart jättebra av att sova hela natten.’

Sofia, 38, är glad att hon fick chansen att få hjälp i Gastsjön. Olof har fyllt elva månader och Sofia tycker att sömnen fungerar jättebra. ’Inte perfekt, men jättebra. Eftersom vi inte jobbade på daglurarna uppe i Gastsjön och jag själv inte riktigt hade styrkan hemma, så har vi inte kört dem efter SHN-kurens modell. Det har varit lite blandat, även om vi varit ganska noga med sovtiderna.’ 

Nätterna fungerar i dag för det allra mesta bra, tycker Sofia. Olof somnar klockan åtta och sover till klockan sju på morgonen. ’Vi hade en dipp för dryga månaden sedan då det var jobbigt igen, men med hjälp av forumet och alla underbara själar där så fixade vi till det igen.’

Vistelsen i Gastsjön tänker Sofia tillbaka på ganska ofta med ett leende på läpparna och med ’känslan av att ha fått vara med om något stort.’

’Jag känner mig privilegierad som har fått se fyra bebisar få sin sömn tillbaka och deras mammor blomma upp. Jag tror inte att jag skulle ha fixat kuren hemma. Jag var inte tillräckligt stark och stabil.’”

Fotnoter:

*) Berättelsen ”Lille Tom – utbränd vid åtta månader” finns att läsa under Sova hela natten-fliken på hemsidan.

**) Programledaren Rickard Olsson gav som kommentar, när mitt namn dök upp i ”Vem vet mest” som svar på en fråga, ”Anna Wahlgren, ja visst – hon som har förstört så många barn. Stackrarna.”

***) Det går utmärkt att kura små barn på rygg också. I Internationella Sova hela natten står beskrivet hur. Andningslarm bör alla spädbarn ha i vilket fall. Andningslarmet är liksom brandlarmet en billig och enkel livförsäkring, särskilt betryggande om man låter vaccinera sitt barn före två års ålder med alla de farliga konserveringsmedel och giftiga tungmetaller som ingår i varje vaccin. Läkemedelsbolaget Sanofi Pasteur exempelvis meddelar i sin produktinformation att trippelvaccinet de tillverkar (som i Sverige ges vid 3 och 5 månader) kan ha PSD som ”biverkning” - plötslig spädbarnsdöd. 

Copyright: Anna Wahlgren