Attityden av självklarhet

Små barn föds som blad på träden. Ditt barn är viktigast i världen för dig, och det är underbart. Men lilla ungen orkar inte vara det nav, kring vilket hela världen snurrar. Du måste försöka inbilla dig att du har sjutton bebisar till, i rummet bredvid, och när du är klar med dem har du arton kor, som står och råmar i ladugården och måste mjölkas. NU! Barnet har kommit för att dela ditt liv, inte för att vända det uppochner.

Attityden av självklarhet är A och O i all barnavård. Omvänt är oro den stora skurken i all barnavård. Din oro är lika med vargen, för barnet. Hys förtroende för den lilla/den lille! Var lätt på handen. Var tveklös. Klistra inte din egen person på barnet.
För barnets skull - se på ditt barn som en människa bland miljontals andra, med samma allmänmänskliga behov som miljontals andra. Jag vet att det är lätt att säga, svårt att göra - men inför din säkra attityd av självklarhet reagerar lilla ungen med pur lättnad. Din betryggande säkerhet är vad barnet ber om. Ytterst handlar det om överlevnad. Du är barnets överlevnadsgarant.

Så lämna din oro - dina egna vargar - utom räckhåll för barnet, så långt du någonsin kan! Odla attityden av självklarhet, och du ska se att du hamnar i en god cirkel. Lilla barnet hjälper dig kolossalt.

Ur en mammafråga:

"Vi har avverkat varenda verktyg som finns o undrar hur länge ett barn klarar sådan behandling innan det påverkas negativt. Solfjädern gör henne väldigt arg. Jag har aldrig fått henne lugn genom att solfjädra. Hon stretar emot o spänner hela kroppen o arghhhhhhh. Ramsan, buffning, inget fungerar längre på henne. Jag har noterat att när jag ramsar väldigt högt o argt så kan hon bli väldigt ledsen o ännu argare. Därför funkar det aldrig att överrösta henne. Hon skriker ännu högre."

Annas svar:

Jag vill ge dig några ord på vägen som kanske, kanske kan hjälpa dig till ett annat förhållningssätt (dvs till den berömda Attityden).

Det är inte så att det är en påfrestning för små barn att få (våga) sova gott. Kuren är ingen plåga man utsätter små barn för, för att tvinga dem att sova, utan beskriver ett tillvägagångsätt att hjälpa små barn i ro. Till den änden finns ett antal "verktyg", men alla är verkningslösa om man inte kan förmedla till lilla barnet att man vet vad man gör, är övertygad om att det ligger i barnets intresse och att man verkligen hjälper, inte stjälper. Attityden av självklarhet är alltså inget skådespeleri utan baserar sig på ren och skär övertygelse om att det man gör är rätt för barnet. Polletten trillar ner i samma stund lilla barnet förstår det, och reaktionen brukar då bli lika ren och skär lättnad.

Jag vill inte lägga sten på börda, men jag måste be dig läsa på, ända tills du känner Attityden komma smygande. Ju starkare den smyger sig på dig, desto fler vargar smyger skamset ifån dig. Läs från början Exclamation ALLT om kuren här och även på själva hemsidan. Missa inte "Varför skriker barnet?" som kan förklara hur din egen - föräldrarnas, överlevnadsgaranternas - förtvivlan och osäkerhet betyder ett veritabelt bombardemang av vargar för barnet. Och det är därför du tycker allting bara blir värre. Lilla ungen får inga betryggande svar på sina (därav) alltmer ilskna, ledsna, förvirrade frågor. Hon försöker tvinga dig att självklart veta vad du gör, så att hon kan vara lugn, glad och trygg i vetskapen om att vargen inte har en chans att komma åt henne Idea

Det är frestande, när shn-kuren inte genast går på räls, att fråga sig om inte just det här barnet kanske är gjort av någonting annat än alla andra små barn, som den tycks funka så himla bra på. Men det är en väldigt farlig väg att gå och tanke att leka med. För det är precis där man börjar "fråga" barnet - och därmed lägga över ansvaret på lilla ungen i stället för på sig själv som gedigen överlevnadsgarant. Och inget litet barn står ut med det ansvaret utan att protestera mer eller mindre hysteriskt (jfr 5mm). I det avseendet är alla barn lika "viljestarka" som din lilla.

Citatet här ovan visar att ni hoppats och tänkt er - och det är mänskligt, och mycket vanligt dessutom - att shn-kuren skulle fungera för egen, inbyggd maskin, så fort ni gjort upp ett schema och börjat använda er - alldeles för kort och frågande, alldeles för tveksamt och osäkert - av verktygen som står beskrivna. Men det går inte så Crying or Very sad Varken kuren i sig eller, än värre, lilla barnet, kan göra jobbet åt er, lika lite som maten ni tar fram kan servera sig själv eller barnet mata i sig den för egen maskin.

För dig är det självklart att barnet måste äta - bortanför alla frågor, protester och motstånd ibland - inte bara för att undgå svältdöden utan också för att kunna växa och må bra. Ingen och ingenting skulle kunna få dig att ge upp denna din självklara och för barnet livsnödvändiga ambition att ge mat, alltid, varje dag, oavsett allt. Lika självklar måste din inställning vara till lilla barnets sömn och din förmåga att ge den ro som ska till.

Så läs på tills ögonen blöder, kör ut alla vargar, gör en omstart i glödande rätt Attityd av Självklarhet - så lovar jag dig att ni är framme innan du vet ordet av Exclamation Ett nytt och underbart liv väntar bakom hörnet Smile